”Man ser på kroppen att de hör pulsen”

Pernilla Ahlstrand

Zandra Ahlberg, Emma Bäckelid Sunbring‎, Christina Enocsson, Annelie Johansson‎, Anna Lidgren‎, Kerstie Malgeryd Hellgren och Carolina Thorberg är musiklärare på grundskolor i Tranås kommun som deltagit i studien och faktagranskat artikeln.

 

Sju grundskolelärare i musik har arbetat med learning study för att undersöka lärandeobjektet sväng i olika rytmiska mönster. Studien visar hur undervisning har designats för att ge eleverna möjligheter att känna pulsen i kroppen och utveckla tajming. I den här artikeln fokuseras och diskuteras resultaten av genomförd studie.

 

Man ser på kroppen att de hör pulsen

”Det svänger ju”

De flesta har sett hur björnen Baloo och Mowgli ”rockar loss” i filmen Djungelboken. I en sekvens av filmen drar Baloo den skeptiske Bagheera i svansen och säger ”Come on katten, det svänger ju”. När vi hösten 2015 startade upp en learning study med sju musiklärare inom grundskolan i Tranås kommun så var sväng det som lärargruppen var intresserad av att undersöka.

Syftet var att utveckla kunskap om tajming som musikalisk förmåga. Lärarnas motiv var att sväng och tajming är centralt i musikundervisningen, men det är inte helt enkelt att undervisa om. Det visade sig att sväng inte heller var helt enkelt att formulera sig kring. Därför började vi med att göra en innehållsanalys som syftade till att få lärarna att formulera sin förförståelse av sväng, vilket resulterade i följande beskrivningar:

  • Man kan göra det till sitt eget
  • Man kan lyssna och anpassa sig
  • Man kan betona, markera
  • Man kan arbeta med dynamik och känna in varandra
  • En automatik som sitter i kroppen
  • En automatiserad rörelse man kan koppla loss och bara känna in och höra in.

Lärarlaget beslutade att arbeta med årskurs fem på tre olika grundskolor. I det centrala innehållet för musikämnet på grundskolan (år 4–6) står det: ”Rytm, klang och dynamik, tonhöjd, tempo, perioder, taktarter, vers och refräng som byggstenar för att komponera musik i olika genrer” (Skolverket 2011).

De här byggstenarna kan bidra till att utveckla sväng. Tajming skrivs dessutom fram i kunskapskraven och ska bedömas utifrån om eleven ”sjunger eller spelar på något instrument i viss mån med tajming (betyg E), med relativt god tajming (betyg C) eller med god tajming” (betyg A, Skolverket, ibid.).

Learning study som skolutvecklingsmodell och forskningsansats kan vara ett sätt att i ett lärarlag utveckla samsyn gällande centrala begrepp, hur undervisningen kan planeras och hur olika förmågor kan bedömas (jfr Ahlstrand 2014; Ahlstrand 2015). Fenomenografi som analysmetod kan därtill bidra till att utveckla kunskaper om det kunnande som kommer till uttryck i gestaltande uppgifter (jfr Carlgren & Nyberg 2015).

Studiens upplägg och analys 

I varje klass finns mellan 18 och 23 elever. För att undersöka vad respektive elevgrupp hade för förkunskaper gällande sväng konstruerades ett förtest som utfördes efter den inledande innehållsanalysen.

Lärarlaget valde att introducera tre olika rytmiska mönster som eleverna därefter fick spela till en förutbestämd låt. Den musik som valdes var av populärmusikalisk karaktär. Förtesten filmades med två videokameror. Förtestet från den första elevgruppen analyserades fenomenografiskt, där jag gjorde ett första utkast till analys som sedan diskuterades i lärargruppen.

Resultatet presenterades i ett utfallsrum (utfallet av analysen, se bild 1) som därefter har utvecklats och använts i våra kommande analyser. Syftet med analysen är att identifiera vilka olika uttryck/erfaranden gällande sväng i rytmiska mönster som kunde beskrivas. De olika uttrycken/erfaranden är formulerade som beskrivningskategorier (fetstil) i utfallsrummet. Därigenom kunde vi även identifiera vilka svårigheter som lärandeobjektet sväng i rytmiska mönster innebar för eleverna.

Svårigheterna, eller det som visade sig kritiskt för att bidra till att utveckla lärandet, är kursiverade i bilden nedan. Det var de här svårigheterna som vi därefter planerade undervisningen utifrån, främst att utveckla undervisning som gav eleverna möjligheter att erfara pulsen i musiken. Pulsen var den aspekt av lärandeobjektet som lärargruppen ansåg var det mest grundläggande för att eleverna skulle kunna uttrycka sväng i musiken. Det centrala var att försöka erbjuda möjligheter för eleverna att erfara pulsen i kroppen, vilket visade sig att eleverna hade svårt för.

Undervisningen planerades tillsammans i ämneslärarlaget och en lärare utsågs till den som skulle genomföra den gemensamt planerade lektionen. Detta upprepades sedan vid tre lektionstillfällen i olika klassrum.

 

Sväng som något hos mig

(”känna i kroppen”)

 

 
  Dynamik  

Sväng som något hos läraren

(”göra rätt”)

Sväng som något hos dig

(”skriva av”)

  Kopiera mönster  
 

Sväng som släng och däng

(”göra hur som helst”)

 
   Känna pulsen  

Bild 1: Utfallsrum av sväng i rytmiska mönster.

 

Den första lektionen planerades utifrån ett upplägg där eleverna först fick lyssna på en ny låt samt uppmanades att identifiera pulsen (i fot eller händer) sittande på en stol. Därefter fick eleverna röra sig fritt på golvet till musiken i det som lärarna kallade för att ”vimla till musiken”. Syftet med det var att erbjuda möjlighet för eleverna att känna pulsen i hela kroppen.

Nästa moment i undervisningen handlade om att genom variationsmönstret kontrast erbjuda möjligheter för eleverna att urskilja pulsen genom att gå till musiken på olika sätt. Här fick eleverna gå pulsen, men även pröva att gå hälften av pulsslagen och i ytterligare kontrast till en fjärdedel av pulsslagen. Lärarna beslutade att inte prata om halv och fjärdedelar, utan fokus var att få pröva detta i kroppen.

Den undervisande läraren styrde när eleverna skulle byta mellan de olika pulsslagen. Slutligen samlades eleverna i en ring och läraren introducerade body-percussion, det vill säga eleverna fick trampa pulsen till musiken och spela de rytmiska mönstren på olika kroppsdelar. Alla eleverna fick pröva alla olika rytmer.

Före varje lektionstillfälle filmades, som tidigare nämnts, ovan beskrivna förtest som analyserades fenomenografiskt. Efter varje lektionstillfälle genomfördes och filmades ett eftertest som var det samma som förtestet. Det bidrog till förståelsen av lärandeobjektet och vad som var kritiskt för eleverna att kunna urskilja.

Alla forskningslektioner filmades och analyserades gemensamt i lärarlaget. Här användes variationsteorin som redskap för analysen. Variationsteorin är ett verktyg för lärare som syftar till att genom olika variationsmönster systematiskt planera och genomföra undervisning (Echevarría, Magnusson & Maunula 2011; Marton 2005; Pang & Ling 2012; Runesson 2011).

Liknande upplägg som planerats vid första forskningslektionen användes vid andra och tredje lektionerna med viss revidering efter analysen. De viktigaste förändringarna som vi gjorde vad gäller lektionsupplägget var följande:

  • Eleverna hade svårt att urskilja pulsen. Vi förtydligade kontrasten mellan pulsslagen genom att läraren på ett tydligare sätt visade i sin kropp hur pulsslagen skiljer sig åt.
  • Eleverna hade dessutom svårt att urskilja de olika mönstren. Här användes variationsmönstret separera för att på ett fördjupat sätt undervisa om var och en av rytmmönstren, det vill säga inte alla samtidigt. Den fenomenografiska analysen visade på två olika sätt att kunna uttrycka ”kopiera mönster”, antingen genom läraren eller genom någon kamrat. Därtill användes olika ljudramsor för att erbjuda möjligheten att urskilja de olika mönstren på ett tydligare sätt.

Vid det tredje lektionstillfället lyckades vi gemensamt planera och åstadkomma en lektion där vi i den efterkommande analysen kunde identifiera sväng i rytmiska mönster vid ett flertal tillfällen. Den strikta undervisningsformen som vi hade planerat där eleverna både fick pröva pulsen i kroppen och förtydligandet av mönstren bidrog till svänget; det var vi i lärarlaget överens om. Dessutom kunde vi se hur eleverna under lektionen utvecklade egna rörelsemönster i förhållande till puls och rytmiska mönster som även det bidrog till svänget. Det här kommenterade lärarna på följande vis i den efterföljande analysen av lektion 3:

- Ja, de utvecklar också!
- Ja det gör de.
- Kreativitet på hög nivå.
- Mmm…

Pernilla: Vad skulle ni säga att det är tecken på, att de utvecklar det?

- Att de äger det.
- Ja, att de är trygga i det.
- De har automatiserat en del av det så att de får utrymme att skapa mer.
- Ja, precis.
- De har tagit steg två på något sätt här.

Pernilla: Det blir någon slags dynamik? (med hänvisning till utfallsrummet)

- Ja, det blir det.

Vid det tredje lektionstillfället lyckades vi erbjuda eleverna att urskilja de kritiska aspekterna som framkom i utfallsrummet: känna pulsen, kopiera mönster och utveckla dynamik som leder till att eleverna kan utveckla sväng i rytmiska mönster. Detta gällde inte alla elever under hela lektionen, men det fanns under lektionen fysiska uttryck för att svänget existerade i rummet. Eleverna kände det (och visade det i sina kroppar), lärarna såg det i det filmade materialet och en av lärarna uttryckte det som ”man ser på kroppen att de hör pulsen”. Undervisningen hade lyckats med att bidra till att eleverna har utvecklat sväng och förmågan till tajming.

Implikationer och avslutande reflektioner

De kunskaper som studien har bidragit till och de vinster som arbetet med att i ett ämneslärarlag genomföra en learning study kan formuleras som:

  • Utreda förgivettagande om lärandeobjektet.
    Det som lärarna redan formulerar i sin innehållsanalys tyder på att de gemensamt har en god uppfattning om vad det innebär att ”kunna svänga”. Det betyder däremot inte att det är självklart hur man undervisar om det som en själv kan. Det finns en risk att en som kunnig lärare tar vissa saker angående lärandeobjektet för givet. Den fenomenografiska analysen bidrar till att synliggöra innebörden av vad eleverna behöver kunna för att utveckla sväng.
     
  • Kritiska aspekter är utgångspunkt för undervisningen.
    Genom att ta de kritiska aspekterna (eller en av de kritiska aspekterna) som utgångspunkt för planeringen av lektionen bidrar det till ett mer systematiskt sätt att genomföra undervisningen. Dessutom bidrar det till att erbjuda eleverna möjligheter att urskilja vad det är som de behöver kunna.
     
  • Att ge rytmerna kropp och ljud var avgörande
    Musikämnet kan omedelbart upplevas som ett kroppsligt ämne såtillvida att eleverna spelar och sjunger med sin kropp. Det som blev tydligt i studien var att undervisningen behövde hjälpa eleverna att använda sin kropp och röst på ett specifikt sätt, vilket bidrog till utvecklandet av svänget.
     
  • Nivå
    Ytterligare en orsak till att den tredje lektionen lyckades så väl kan ha att göra med att den fenomenografiska analysen bidrog till att synliggöra pulsen som en grundläggande kritisk aspekt. Det kan finnas en risk i all undervisning att nivån är för hög och där en som lärare lätt förbiser vilka grundläggande aspekter som behöver utvecklas för att låta eleverna nå den nivå läraren strävar emot. 
     
  • Undervisa …(!)
    Slutligen har de erfarenheter som vi gemensamt har gjort i studien bidragit till att påminna oss om undervisningens betydelse. Det låter självklart, men det innebär något särskilt att undervisa på ett systematiskt sätt. De gemensamma analyserna av för- och eftertest, men framför allt analyserna av lektionerna, har bidragit till att undervisningen har utvecklats systematiskt. Därigenom har lärandeobjektet undan för undan blivit mer omfattande, men också mer tydligt för oss.    

Studien genomfördes inom ramen för ett skolutvecklingsprojekt under läsåret 2015–2016.

Referenser:

Ahlstrand, Pernilla (2014). Att kunna lyssna med kroppen: En studie av gestaltande förmåga inom gymnasieskolans estetiska program, inriktning teater. Stockholm: Institutionen för etnologi, religionshistoria och genusvetenskap, Stockholms universitet.https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:735064/FULLTEXT01.pdf

Ahlstrand, Pernilla (2015). Learning study i dans. Venue. Linköping: Linköpings universitet. Tillgänglig: http://liu.se/venue/learning-study-i-dans

Carlgren, Ingrid & Nyberg, Gunn (2015). Från ord till rörelser och dans – en analys av rörelsekunnandet i en dansuppgift. I: Forskning om undervisning och lärande: Stockholm: Stockholm: Stiftelsen SAF i samverkan med Lärarförbundet. http://www.forskul.se/tidskrift/nummer14/fran_ord_till_rorelser_och_dans___en_analys_av_rorelsekunnandet_i_en_dansuppgift

Echevarría, Christina, Magnusson, Jonas & Maunula, Tuula (2011) (red.). Learning study – undervisning gör skillnad. Lund: Studentlitteratur.

Marton, Ference. (2005). Om praxisnära grundforskning. I Vetenskapsrådet: Forskning av denna världen II – Om teorins roll i praxisnära forskning. Stockholm: Vetenskapsrådet. (s. 105‐136).

Pang, Ming Fai & Lo, Mun Ling (2012). Learning study: Helping teachers to use theory, develop professionally, and produce new knowledge to be shared. Instructional Science. Volume 40, Issue 3, 589-606.

Runesson, Ulla (2011). Lärares kunskapsarbete – exemplet learning study. I: Forskning om undervisning och lärande: Stockholm: Stockholm: Stiftelsen SAF i samverkan med Lärarförbundet.

Skolverket (2011). Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 (Reviderad 2016). Stockholm: Skolverket. Tillgänglig: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2575

 

 

 

Till startsidan
 
 
 
 

 

 

Författaren

Pernilla AhlstrandPernilla Ahlstrand har arbetat som teaterlärare inom gymnasieskolans teaterinriktning under c:a femton års tid. 2014 disputerade Pernilla vid Stockholms universitet inom utbildningsvetenskap med inriktning mot praktiska kunskapstraditioner. Hon arbetar för närvarande som lektor på Per Brahe gymnasiet i Jönköping samt på Högskolan för scen och musik vid Göteborgs universitet, i huvudsak inom teaterlärarutbildningen.

Ladda ner Pernilla Ahlstrand avhandling, Att kunna lyssna med kroppen: En studie av gestaltande förmåga inom gymnasieskolans estetiska program, inriktning teater

 

Relaterad forskning

Forskning inom skolutveckling på LiU

Forskning inom didaktik och lärande på LiU

 

Twitter

 

 

20161117


Sidansvarig: patrick.moreau-raquin@liu.se
Senast uppdaterad: 2017-11-03