Göm menyn

Goda exempel

"Mekanikern som hoppade av oljeplattformen", David Frykerås

Han jobbade på oljeplattformar i Nordsjön, Venezuela och Thailand. Han hjälpte till att pumpa upp det svarta guldet och tjänade bra med pengar. Men tvivlet växte. Det kunde väl inte vara vettigt att transportera olja runt hela jordklotet och elda upp den någon annan stans.

Då tog David Frykerås sin fritid och sina sparpengar till att bygga en egen anläggning att tillverka diesel av biologiska bränslen i. Idag driver han företaget Ageratec och dess biodieselanläggningar finns över hela världen.
– Jag har alltid gillat att meka och bygga, och jag har aldrig varit ren om händerna förrän nu, säger David Frykerås, som nu kan titulera sig VD på Ageratec.

Företaget har byggt upp sin verkstad, labb och huvudkontor utmed E4 söder om Norrköping. Här jobbar svetsare, konstruktörer, programmerare och kemister bokstavligt talat sida vid sida. I verkstaden kopplas cisterner och ledningar samman.

Faktum är att detta sker bara några kilometer från Eksunds gård, där David Frykerås började bygga sin första biodieselanläggning i slutet av nittiotalet. Han bodde då i en sommarstuga på gårdens ägor. Bonden klagade över det höga dieselpriset och det låga priset på rapsen han odlade. Det var då David fick idén att bygga en apparat, som kunde omvandla bondens raps till diesel.
– Det tog mig två år och jag använde alla mina sparpengar till att köpa processutrustning. Men tid hade jag ju, eftersom jag var ledig två veckor i stöten från oljeriggen.

Dessutom hade han en stark vilja att lära sig något nytt. I baggaget hade han en gymnasieutbildning som flygmekaniker. När F13 i Norrköping lade ned, började han jobba med gasturbiner på Siemens i Finspång och den kunskapen var till nytta även på oljeriggarna.

Men att processa biobränslen kräver mer än teknisk kompetens. David läste på egen hand det han behövde veta om organisk kemi.
– Jag har aldrig haft svårt för att lära mig sådant som intresserar mig. Fast den förste vi anställde i företaget var faktiskt en kemist. Och vi har tagit emot flera studenter från Linköpings Universitet, som gjort sina examensarbeten här.

En annan viktig person i uppbyggnaden av det som skulle bli Ageratec är David pappa Gert. Även han hade en bakgrund som tekniker i industrin. Han stöttade Davids projekt och belånade även sitt hus för att få in kapital. Det tog tid att övertyga utomstående om projektets framtid.
- Vi fick slipa på vår affärsplan länge, men till slut var Almi nöjda och vi fick finansiering därifrån.
Idag finns det en marknad, både i Sverige och i världen. Man kan säga att David delvis skapade sin egen marknad, genom att vara aktiv på olika diskussionsforum på nätet. På vis fick han sina första kunder. Idag finns 76 anläggningar i 23 länder.

I Sverige är det flera lantbruk som har egna anläggningar, som används på olika sätt. En grisuppfödare gör sitt eget foder av raps och rapsoljan som blir över blir till biodiesel. En annan lantbrukare hämtar använd frityrolja från restauranger och använder det som bränsle på sin gård.

I Florida driver Hard Rock Café ett projekt där den kända pubkedjan samlar in frityrolja från restauranger i Miami. På så vis omvandlas dagligen 50 000 liter flott till bränsle i en anläggning från Ageratec.

Men en stor potential finns utvecklingsländer. Kombinationen av svag bytesbalans och dålig infrastruktur gör fossila bränslen dyra och svåra att transportera. Ageratecs anläggningar byggs helt färdiga och testas i Norrköping, innan de plockas isär och skeppas ut i fartygscontainrar från Norrköpings hamn. I Mottagarlandet kan anläggningen transporteras med långtradare.

Därför finns Ageratecs anläggningar ni bland annat Elfenbenskusten, Mali, Kamerun, Zambia, Rwanda och Moçambique. Biodieselanläggningarna i Mali har betalats av koreanska biltillverkaren KIA:s dotterbolag i Sverige, som klimatkompenserar sina koldioxidutsläpp på detta sätt.

I Rwanda ses satsningen så betydelsefull att kontraktet är undertecknat av presidenten själv och David Frykerås. Målet är att ersätta tio procent av landets dieselimport med inhemskt producerad biodiesel.
– Vårt koncept är att man inte ska hålla på och flytta runt på råvaror i onödan, utan producera energin nära den naturliga råvaran.

Hittills har inte David sett att energiråvaran skulle tränga ut odling av livsmedel. På flera ställen har istället odlare kunnat sälja råvara. En vanlig sådan är de fettrika nötterna från de skuggbildande Jatrophaträden, som används i odlingarna.

Ageratecs teknik för att framställa biodiesel innehåller även patenterade lösningar. En viktig sådan är att föroreningarna i bränslet tvättas bort utan vatten, som annars skulle spolas ut miljön. Istället centrifugeras föroreningarna ut i en behållare.

Trots att anläggningen ska vara enkel att sköta innehåller den mycket högteknologi. Rent kemiskt kräver omvandlingen av fettråvara till dieselmolekyl fyrtio olika steg. Processen regleras av ett styrsystem med 27 000 programrader.

Storleken på anläggningarna har också mångfaldigats från den första med en kapacitet på 2 000 liter per dygn till den hittills största på 50 000 liter. Ageratec börjar bli stort.
– Ändå är det nog satsningar som den i Rwanda som värmer hjärtat mest. Även om vi inte tjänar så mycket pengar på det, så känns det som att det gör skillnad.

"Telefonsamtal över Atlanten öppnade dörrar", Per Löwenborg

Tänk dig att du sitter på ett litet nystartat teknikföretag i Linköping och ringer upp ett världsledande storföretag i USA. Du säger att du har något som kan göra deras produkter mycket bättre. Och det stora världsföretaget säger; Visst, kom över så får vi titta på saken!

Företaget i Linköping heter SP Devices och har idag Texas Instruments i Dallas som en av sina stora kunder. Det SP Devices erbjöd var en matematisk formel – en algoritm.
– Vi var så skönt naiva. Vi hade inte ens en färdig produkt, men en idé om hur vi skulle göra. Och vi såg att det fanns ett behov av vår lösning på marknaden, säger Per Löwenborg, som var med och startade SP Devices 2004.

Företagets produkt idag är en liten komponent till A/D-omvandlare. En sådan omvandlar analoga signaler till digitala signaler. En signal tas emot i en apparat och blir till ettor och nollor, de digitala byggstenarna. Även om det heter digitalteve, digital telefoni och digitalradio, så är det ändå analoga signaler som knyter ihop sändare och mottagare.

A/D-omvandlare är en flaskhals i många tekniska tillämpningar. Medan prestandan på elektroniken i t ex konsumentdatorer fördubblas på 18 månader, tar det 5-8 år att fördubbla hastigheten med bibehållen noggrannhet i en A/D-omvandlare.

När Per närmade sig slutet på sina forskarstudier på Linköpings Universitet 1998 hade han dock fått fram uppmuntrande resultat till sin avhandling. Han såg en möjlighet att snabba på signalomvandlingen.
– Jag kände att det här hade en praktisk nytta och kunde bli något mer än en avhandling att lägga till högen av avhandlingar på institutionen.

Detta sammanföll med att några kompisar snart skulle avsluta projektanställningar som forskningsingenjörer. Per presenterade sin idé och tillsammans bildade de ett aktiebolag.
– Jag minns att vi satt på en balkong och drack öl och funderade på vad bolaget skulle heta. Men det viktigaste just då var att få in pengar, så att vi kunde börja jobba.
– Vi blev proffs på att skriva ansökningar om riskvilligt kapital och på så sätt lärde vi oss också att skriva en affärsplan.

Den affärsplanen var så bra att SP Devices vann förstapriset på 300 000 kronor i en tävling utlyst av Nutek och Vinnova. Affärsplanen beskrev potentialen på marknaden.  Redan där identifierades Texas Instruments som en tänkbar kund.
– Vi tog reda på vilka marknadsandelar världsledande tillverkare av A/D-omvandlare hade och vi såg att Texas Instruments var näst störst, så vi tänkte att tvåan är nog hungrigare än ettan.

Genom att söka efter information på nätet hittade SP Devices namnen på några ingenjörer på Texas Instruments, som arbetade med utveckla A/D-omvandlare. En av killarna i Linköping lyfte luren och ringde. Samtalet ledde till en inbjudan att komma över och presentera idén.

Vid konstruktionen av en A/D-omvandlare måste man göra en avvägning mellan snabbhet och noggrannhet. Vill man att informationen i signalerna ska omvandlas snabbt, måste man göra avkall på noggrannheten, och tvärtom.

Det SP Devices gör är inte att bygga snabbare A/D-omvandlare. Istället har företaget utvecklat en metod för att parallellkoppla två eller fyra omvandlare, för att på så sätt dubblera eller fyrdubbla kapaciteten. För att göra det krävs en avancerad matematisk formel – en algoritm.

Det är egentligen denna algoritm som är kärnan i SP Devices verksamhet. Algoritmen sitter i de kretsar som styr A/D-omvandlarna. Man kan tro en matematisk formel skulle kunna kopieras lätt, men att försöka spåra hur en algoritm i en krets är uppbyggd är näst intill omöjligt. Och det är detta som är det fina i kråksången:
– Andra tillverkare kan alltid bygga snabbare omvandlare, men vi kommer alltid att kunna dubblera kapaciteten på dem, säger Jonas Nilsson, VD på SP Devices.

Jonas var inte med från början, men företagets grundare kände tidigt de behövde en VD, som kunde jobba utåtriktat och leda verksamheten mot kundernas behov. Jonas övertalades till jobbet på en kräftskiva. Han fanns sedan tidigare i bekantskapkretsen och hade ett förflutet på Kreatel i Linköping, som senare köptes av Motorola.
– Jag fokuserade tidigt på faktureringen. Det är lika viktigt att få in betalande kunder tidigt, som att få in riskkapital, säger Jonas Nilsson.
- Det är också mycket enklare att utveckla sin produkt ihop med en kund, får då kan man alltid fråga kunden hur den ska vara. Ska skalet vara rött eller blått? Ja det får kunden bestämma. Vi kan bara ägna oss åt sådant som någon är beredd att betala för.

Jonas har också sin bestämda uppfattning om vad som leder företaget framåt:
- Idén är inte det viktigaste. Den måste du vara beredd att överge när som helst. Det viktigaste är att ha ett bra team och att veta vad kunden vill ha. Då kommer också bra idéer. Fast det är klart, vi hade ju också en bra idé…

"Psykologerna som vågade gå mot strömmen", Magnus Stalby och Håkan Wisung

De var bagare och skogsarbetare, elektriker och militär, undersköterska och byggnadsingenjör. Men de hade en sak gemensamt. De ville jobba med människor. De ville bli psykologer. Idag finns Psykologpartners över hela landet och löser små och stora problem i människors vardag.

Magnus Stalby arbetade i början av 90-talet som reservofficer. Det var före de stora förbandsnedläggningarna och så gott som varje ung man gjorde värnplikt. Att utbilda och leda grupper var något som stimulerade Magnus. Men för en reservofficer är karriärvägarna begränsade och Magnus Stalby ville förkovra och utveckla sig. Inom psykologyrket såg han en ny möjlighet.

– Redan när jag började läsa psykologi var jag på det klara med att jag ville jobba med något eget eller som konsult. Jag ville gärna jobba med ledarutveckling, grupper och deras beteenden, säger Magnus Stalby.

Att Linköpings Universitet var starkt på grupp- och organisationspsykologi bidrog till att han började läsa här 1996. Hit sökte sig samtidigt en hel grupp psykologistuderande med starka viljor. De hade ett stort intresse för det som kallas kognitiv beteendeterapi. Problemet var att ingen av lärarna var utbildade i det, utan i andra former psykoterapi.

Den kognitiva beteendeterapin kännetecknas bland annat av att behandlaren spelar en aktiv roll, samt att patient och behandlare har ett samarbete. I jämförelse med andra former av psykoterapi har den en kortare historia. Samtidigt har vetenskapliga utvärderingar påvisat att behandlingen fungerar bra för många patienter.

De entusiastiska studenterna bildade en egen studiegrupp och bjöd in kända föreläsare. De började själva leta efter praktikplatser hos privata mottagningar, som erbjöd kognitiv beteendeterapi. Två av dessa privata terapeuter var Håkan Wisung och hans kollega Olle Wadström.

– Vi var inte så många då som erbjöd kognitiv beteendeterapi. Samtidigt fanns det hur mycket arbete som helst. Vi hade mellan hundra och tvåhundra patienter per år och fler klarade vi inte av, minns Håkan Wisung.

Men den offensiva studentgruppen hade ett förslag: ”Vi hjälper er med era köer, om ni ger oss handledning”. Detta sammanföll med att landstinget i slutet av 1999 ville göra en upphandling av behandling av extrem tandvårdsrädsla. Landstingets beställarstab föreslog att mottagningen skulle låta psykologstudenter utföra behandlingen.

Resultatet var över förväntan. Efter behandlingen kunde nio av tio patienter besöka tandläkare på egen hand. Uppdragen blev fler och av skiftande karaktär. Och studenterna fortsatte att ta för sig.

– Jag och min kollega gav upp våra egna mottagningar. Vi slog ihop oss med studenterna, som blev delägare, säger Håkan Wisung.

– Man kan säga att det blev en kritisk massa av entusiastiska ungdomar och erfarna terapeuter, säger Magnus Stalby.

Med den ungdomliga entusiasmen följde också ett naturligt entreprenörskap.

– Vi läste på om upphandlingar och deltog i universitetets entreprenörsprogram, ENP. Samt aktiviteter anordnade av företagsnätverket SMIL. Överhuvudtaget hade vi en snabb kunskapsutveckling i företaget, säger Magnus Stalby.

Både Magnus och Håkan anser att öppenheten inom företaget om vad som pågår är en förutsättning för att alla ska hänga med i utvecklingen och känna sig delaktiga. Likaså att man inte enbart ser sig som psykologer, utan även som säljare på en marknad. De talar om att paketera olika produkter för olika kunders behov.

– Vi talar ibland om socialt entreprenörskap, säger Magnus Stalby.

Det han handla om att ge en elitidrottare mental träning, att utveckla samarbetet och kvalitetsmedvetandet i ett företag, att utbilda socialtjänsten i samtalsmetodik, eller att erbjuda program inom missbrukarvården. Inom näringslivet ökar intresset för beteendeinriktad kompetensutveckling.

Inte bara ungdomlig entusiasm ligger bakom Psykologpartners framväxt. Företaget bildades också i rätt tid, då intresset för beteendeinriktad psykologi ökade och den har blev accepterad inom vården. Flera av ursprungliga studenterna har flyttat hem och öppnat nya kontor för Psykologpartners. Idag arbetar ett 50-tal anställda på sju orter i Sverige.

Affärsutvecklingen är viktig, men för Psykologpartners är det lika viktigt att utveckla kompetensen, som är kärnan i företaget. Samarbete med universitet och forskningsprojekt är därför självklart. Likaså är det nödvändigt att hela tiden arbeta med värderingar som mod och värme. Det var modet som startade företaget och värmen måste finnas i alla möten med människor.

– Ibland kan det vara bra att ta uppdrag som inte ger så bra betalt, för att komma ihåg varför vi har valt det här yrket. Vi ska hjälpa människor att må bra, säger Håkan Wisung.

"Biologerna blev konsulter", John Askling, Håkan Ignell och Anna Sandström

De är idealisterna som blev företagare, biologerna som blev konsulter. Om vägar eller
bostäder ska byggas nära känslig natur anlitas ofta naturvårdskonsulterna på Calluna för att
hitta och skydda djur och växter. Tack vare Calluna kommer grodorna på Norra Djurgården i
Stockholm få en egen tunnel när nya bostäder byggs.
De var fältbiologer från olika orter som sökte sig till Linköpings Universitet för att studera
biologi, grön biologi med studier av djur, växter och andra organismer. De som inte satsade
på att passera nålsögat till en forskningskarriär såg framför sig jobb på en länsstyrelse eller
möjligen som lärare. Det kändes begränsat tyckte John Askling och Håkan Ignell.
- Vi var ett gäng studenter i början av 90-talet som diskuterade om det inte borde finnas andra
sätt för biologer att jobba på, säger Johan Askling.
Som de föreningsaktivister de var bildade de den ekonomiska föreningen Calluna för att ragga
uppdrag gemensamt. Calluna är det latinska släktnamnet för ljung, den tåliga busken som
klarar sig på mager jord.
Ganska snart efter Callunas bildande anslöt sig även Anna Sandström:
- Jag slogs av att det fanns så få karriärvägar för biologer och ville prova på att jobba i egen
regi. Nu tycker jag att det är fantastiskt kul att få vara med och utveckla ett företag.
Idén att starta eget kom i rätt tid. Under 80-talet fick miljöfrågorna ökad betydelse i politiken
och samhällsplaneringen; kärnkraftsomröstning, miljöparti och säldöd hör till detta årtionde.
Mot slutet av 80-talet kom även lagstiftningen om miljökonsekvensbeskrivningar – MKB.
Jordbrukspolitiken gjordes om och behovet av att inventera bidragsberättigade ängs- och
hagmarker blev stort. I slutet av 90-talet kom miljöbalken.
- Fortfarande var vi väldigt mycket biologer, inriktade på att inventera djur och växter. Den
ekonomiska föreningen Calluna var en ganska outvecklad sidoverksamhet vid sidan av
tillfälliga anställningar. Det var kul att inventera, men jobbigt att ta betalt, säger John Askling.
Universitetet höll dock ett vakande öga på Calluna. Det som kallas för universitetets tredje
uppgift innebär bland annat att ”knoppa av” företag från forskning och utbildning. Callunas
grundare erbjöds en plats på Entreprenörsprogrammet.
- När vi gick det ställdes allt upp och ned. Vi hade inte tänkt igenom hur och varför vi drev
vårt företag, säger Anna Sandström.
- Vi saknade helt kundperspektivet. Vi hade dittills inte frågat oss vilken nytta kunden kunde
ha av oss, säger John Askling.
Nu tog affärsidén form; att hjälpa markanvändare och exploatörer att miljöanpassa sin
verksamhet och bygga upp en bra miljöprofil.
- Idag har vi större förståelse för vad det innebär att genomföra ett stort byggprojekt. Därför
vill vi komma in så tidigt som möjligt för att kunna påverka och underlätta genomförandet.
Calluna har myntat begreppet biologisk infrastruktur. När byggherrarna tänker på gator,
cykelvägar och trottoarer, så tänker naturvårdskonsulterna på att spara sammanhängande
gröna stråk för rådjur, igelkottar och grodor.
En sådan roll har Calluna när det nya bostadsområdet Hjorthagen på Norra Djurgården i
Stockholm planeras. Calluna har fått med en 40 meter lång grodtunnel i detaljplanen.
Förhoppningsvis ska grodorna uppskatta den.
-Fast vi kan ju inte garantera att alla grodor väljer den vägen, ler John Askling.
Calluna har vuxit sakta men säkert och är med 30-talet anställda den största
naturvårdskonsultfirman i landet. Förutom huvudkontoret i Linköping har den även kontor i
Stockholm och Malmö.
- Vi har inte haft så bråttom, utan har koncentrerat oss på att göra bra jobb, så att kunderna
kommer tillbaka. Vi bygger vår ställning på relationer, säger John Askling.
Utbudet av tjänster har breddats; förutom inventeringar utför Calluna provtagningar och
kontroller, gör miljökonsekvensbeskrivningar, projekterar naturvårdinsatser och ger
utbildningar. Vattenverksamheten utgör ungefär en tredjedel av omsättningen. Hos Calluna
arbetar såväl dykare som lärare.
De tre grundarna har också funnit sina olika roller i företaget. John Askling är visionären och
strategen, Håkan Ignell är säljare och marknadsansvarig, och Anna Sandström är
produktionschef, eller ”fixare” som hon själv säger. Det är hon som planerar och bemannar
uppdragen. Dessutom har företaget fått en styrelseordförande utifrån.
- Det har blivit ett intresse att utveckla företaget. Kombinationen av biologi och
samhällsplanering är spännande, säger Anna Sandström.
Calluna har framtidplaner. I de ingår att finnas regionalt spridda över hela landet och att vara
ungefär dubbelt så många anställda, som idag. De flesta företag försöker hitta en bra slogan.
Callunas är: ”Vi arbetar för kommande generationer”.

"Biokemisten tar DNA-tekniken till våra hem", Anne Kihlgren

När biokemisten Anne Kihlgren började jobba med DNA-teknik låg fokus på brottsplatsundersökningar och DNA-register. Men Anne Kihlgren såg mer vardagliga tillämpningar. Företaget Dynamic Code som hon var med och grundade har gjort så att DNA-tekniken nu kan finnas i var mans och kvinnas hand. Topsa dig själv!

Som nyutexaminerad biokemist hamnade Anne Kihlgren mitt i en av det tidiga 90-talets heta debattfrågor; skulle Sverige inrätta ett nationellt DNA-register över dömda brottslingar? Inom den biologiska vetenskapen har information om arvsmassan, DNA, länge använts för att fastställa ursprung och arttillhörighet. Nu såg även kriminalteknikerna stora möjligheter i att använda DNA i brottsundersökningar.

Anne Kihlgren blev projektledare för en arbetsgrupp inom Statens kriminaltekniska laboratorium i Linköping. Gruppens uppdrag var att studera alla de frågor som omgav ett framtida DNA-register. Vilken teknik var bra? Hur såg lagar och regelverk ut? Vilka etiska överväganden måste göras? Det var en oerhört lärorik period, minns Anne Kihlgren:

– Jag började inse att DNA-tekniken måste kunna användas inom så många fler områden än att utreda brott.

Tillsammans med en kollega på SKL grundade hon Dynamic Code och kom igång med verksamhet 2001. Den tillämpning de först såg var tester för härstamning av avelsdjur och faderskapsbestämningar. Då användes olika blodtester, men DNA-tekniken erbjöd både snabbare och säkrare provsvar. Idag gör Dynamic Code ungefär 4000 sådana tester per år och det är fortfarande en bas i verksamheten.

– Vår enkla strategi var att börja sälja det vi kunde göra snabbt och omgående. Vi ville få intäkter tidigt och växa av egen kraft.

Dynamic Codes kunder är bland andra polisen, försäkringsbolag, socialtjänster och privatpersoner.

På ett tidigt stadium tog Dynamic Code hjälp av en affärsutvecklare, som hjälpt startat och hjälpt andra innovationsföretag i Linköping, Lars-Erik Nordell. Tillsammans benade de ut frågor om vad företaget säljer och hur det tar betalt. En avgörande fråga var vad mer företaget kunde göra med sin kompetens.

– Det ledde till att vi började fokusera på trenderna i sjukvården med mer egenvård och eget ansvar. Vi såg att det fanns en marknad för olika hälsotester man kan utföra själv.

Både sjukvården och individen vinner på att slippa onödiga läkarbesök, provtagningar, väntan och nya läkarbesök. Om patienten själv tagit ett prov och fått svar på analysen kan man redan vid första läkarbesöket sätta in eventuell behandling. Dessutom är cirka 90 procent av alla provsvar för Klamydia negativa, det vill säga att patienten inte bär på Klamydia.

Under varumärket Vitadix har Dynamic Code tagit fram självtester som bygger på att man tar provet själv i hemmiljö och därefter skickar det med posten för laboratorieanalys. Efter några dagar får man analyssvaret via företagets hemsida på Internet. Vitadix finns framme för att testa laktosintolerans (om man tål vanliga mjölkprodukter), klamydia och borrelia. Dessa test kan köpas på apotek eller beställas via www.vitadix.com. För att testa laktosintolerans gnuggar man en bomullspinne mot insidan av kinden. Vid klamydiatestet tar kvinnan ett vaginalprov, medan mannen lämnar urinprov. Borreliatestet fungerar däremot så att själva färstingen läggs på en tejp.

Pappersförpackningarnas innehåll av bomullspinnar och provrör kan verka enkla att kopiera, men affärsidén ligger i att hålla ett helhetskoncept för hanteringen av proverna och säkerheten i provsvaren. I varje förpackning finns en unik kod som följer med provet och provsvaret. Det finns många självtester att köpa på internet, men Dynamic Code har ett eget ackrediterat labb.

– Individen tar själv provet som analyseras i ett kvalitetssäkrat labb och svaret hämtas via Internet eller mobiltelefon. Det finns inga mellanhänder och ger ett snabbt och säkert svar säger Anne Kihlgren.

Att testerna beställts av landstinget och säljs i apotek bidrar till att öka förtroendet, tror hon.

Dynamic Code erbjuder även faderskapstester med DNA-analys, men där måste en utredare vara med när provet tas för att det skall hålla i en rättslig prövning. Annars är rutinerna de samma och tidsvinsten är enorm; provsvar inom två veckor, istället för månader av ovisshet med traditionell blodgruppsanalys.

Trots en omfattande hantering av tusentals prover och svar varje år arbetar bara fem personer på Dynamic Code. Det är möjligt med bra planering och smart logistik på labbet, inrymt i ett fräscht företagshotell i centrala Linköping.

De första instrumenten och maskinerna till labbet hittade Anne Kihlgren genom att leta efter begagnad utrustning från universitet och konkursbon. Sedan har utrustningen förnyats efterhand. Nu när det börjar finnas ett värde i företaget känner hon sig mogen att ta in riskkapital.

Dynamic Codes klamydiatester kommer att säljas i Tyskland och nu tittar företaget även på Storbritannien. Anne Kihlgren tror att företaget kommer att lansera tester för fler könssjukdomar och för vad hon kallar fysiskt välbefinnande.

– Vi upplever ett enormt positivt gehör för vårt testsystem på den internationella marknaden. Nu ökar vi våra insatser för marknadsföring och försäljning.

 

"Medieteknikern som vill öppna våra ögon", Staffan Klashed

Han trodde att han skulle rigga ljud och ljus på stora rockkonserter, men så blev det inte. Istället började han undersöka hur man skulle skildra det stora världsalltet i tredimensionella bilder. Med hjälp av teknik från norrköpingsföretaget Sciss byggs planetarier över hela världen, där turister, studenter och skolbarn får resa ljusår ut i rymden.

Det började inte bra och självförtroendet var på nedåtgående. Studenterna som 1997 läste det nystartade programmet i Medieteknik i Norrköping undrade verkligen vad det skulle bli av dem. Förväntningarna på utbildningen spretade åt alla håll och ingen verkade helt nöjd. När Staffan Klashed började föreställde han sig att skapa ljud- och ljusteknik, men nu visste han inte längre.

Men någonstans halvägs vände det. Nya lärare förstärkte utbildningen, däribland professor Anders Ynnerman.

– Anders skapade en positiv boost och en vinnarattityd som smittade av sig. Samtidigt tog vi oss studenter själva i kragen och slutade gnälla, minns Staffan Klashed.

En av Anders Ynnermans idéer och visioner var att ett så kallat visualiseringscenter skulle byggas upp i Norrköping. Det skulle bli en turistattraktion, där besökare skulle kunna uppleva saker man annars inte kan se. Staffan och ett par studenter till nappade på idén och ville vara med om att genomföra det.

Innan dess for en grupp norrköpingsstudenter iväg till USA, för att göra examensarbeten vid olika filmstudios och planeterarier i USA, bland annat Hollywood. Även det genom Anders Ynnermans kontaktnät. Staffan Klashed gjorde sitt exjobb på det stora Hayden-planetariet i New York. Det ingår i American Museum of Natural History och har sex miljoner besökare årligen. Staffan Klasheds exjobb kom att förändra deras publika verksamhet.

– Jag jobbade med att utveckla en mer interaktiv visualisering, där besökaren själv kan vara med och styra vad som visas. Den som vill hålla ett föredrag kan själv skapa sin reseberättelse.

Åter i Norrköping 2003 såg Staffan Klashed fram emot att använda erfarenheterna ifrån New York för att bygga upp det planerade visualiseringscentret, men projektet drog ut på tiden. Tillsamman med två studiekamrater startade han Sciss. Tanken var att bygga vidare på sina exjobb och skapa ett nytt visuellt verktyg för att skapa berättelser i tid rum.

I samband med att tillväxtverket Nutek utlyste en tävling om bästa affärsplan, jobbade Sciss fram en sådan och vann förstapriset på 300 000 kronor. Vilket var tur.

– Vi förstod länge inte att ett företag måste tjäna pengar. Vi trodde att det handlade om att producera. Vi var ett gäng ingenjörer som var intresserade av programmering.

Men Sciss hade flyt och fick in några museer och science center i USA genom personkontakter och rekommendationer. Utan någon egentlig organisation växte företaget.

– Största hjälpen hade vi av alla misstag vi gjorde och av det stöd vi fick från företagsinkubatorn LEAD vid universitetet.

Sommaren 2006 var arbetsbördan så stor att Staffan och hans kollegor kände att det inte längre var roligt att arbeta övertid för jämnan. Själv kände han en större lust utveckla företaget och försäljningen, än att jobba med programmering. Det var då företaget började få struktur. I dag har Sciss en utvecklad organisation och förutom huvudkontoret i Norrköping även kontor i Stockholm och San Fransisco.

Som många andra framgångsrika företag kom Sciss fram i rätt tid, i det övergångsskede de stora superdatorerna började ersättas av allt mer kraftfulla persondatorer.

– Vi tog fram ett verktyg som var både enklare och hundra gånger billigare att använda.

Själva produkten är till det yttre en DVD-skiva med mjukvara på, och det är naturligtvis programvaran som är finessen. Det kan omvandla data från olika databaser till bilder. Rymden blir inte bara en tvådimensionell stjärnhimmel, utan i planetariet upplever besökaren de enorma avstånden i galaxerna. Och på något sätt är det på riktigt.

– Storlek och avstånd måste stämma i ett planetarium. I teve- och dataspel kan man skapa världar som inte finns, eller dölja tomrum bakom väggar, rök och dimmor. Så gör inte vi. Om någon styr in i det okända så låter vi det bli svart.

Inte bara rymden kan visualiseras, utan även jordklotet med klimatförändringar, tsunamis, skogsbränder, befolkningskoncentrationer, eller vad man nu vill gestalta.

Sciss programvara heter Uniview och kan beskrivas som en bildgenerator till projektorerna i planetarierna. Den har på kort tid sålts till många planetarier världen över, även Hayden-planetariet i New York. Hayden-planetariets hemsida har till och med en särskild flik där Uniview presenteras.

Men Sciss är inte framme vid slutmålet, för vilket det är vet ingen om än. Företaget har pendlat mellan att vilja erövra hela världen med nya programvaror och att koncentrera sig på det man lyckats så bra med hittills.

– Man kan väl säga att när vi har blivit lite äldre har visionerna blivit mer realistiska, men de är fortfarande stora.

Mitt i alla tillväxtplaner kan Staffan Klashed dela den glädje han ser när han ser besökarna strömma ut från ett planetarium. Han tycker sig kunna se i deras ansikten hur deras världsbild har förändrats. Det kanske roligaste minnet var när lågstadieelever från fattiga innerstadsområden i New York hade besökt Hayden-planetariet, för att delta i en studie om hur bra Uniview fungerade som läroverktyg.

– De gav lektionen i planetariet nittiofyra poäng av hundra möjliga.


Sidansvarig: bjorn.stafstedt@liu.se
Senast uppdaterad: 2010-06-16