Göm menyn

Digital revolution inom patologin drivs från Linköping

Ur tidningen Forskning och Utveckling

I dag pågår en mindre revolution inom patologin, specialiteten som förser vården med avgörande provsvar, där mikroskop och glas byts mot mjukvara och terabyte. Linköping och Kalmar är unika i världen med att tillämpa tekniken på klinik. Nu ska fler vårdgivare i Sverige byta från analog till digital granskning av vävnadsprover.

Allt började med nackont. Den ergonomiska arbetssituationen för en patolog hukad över ett mikroskop gav mer att önska. Eldsjälen Sten Thorstenson, då verksam läkare i Kalmar, fick idén om att scanna in vävnadssnitt för bedömning, i stället för att titta på dem i mikroskop. Han flyttade sedermera till Linköping, men arbetar fortfarande som patolog på distans, från hemstaden Kalmar. Linköping och Kalmar är unika. Det är bara här, i hela världen, som primär granskning av skarpa patientprover sker på digitala bilder. Men att gå från att bedöma en scannad bild till att etablera ett komplett arbetsflöde för hantering, katalogisering och arkivering av bilder är lite av ett projekt.

Utveckling i radiologins fotspår

Just ett sådant projekt driver Claes Lundström, lektor vid Linköpings universitet och forskningschef på företaget Sectra. Hans projektgrupp på Center for Medical Image jobbar med att utveckla och implementera digital patologi i Sverige.
− Att göra medicinska bilder digitala är inget nytt – samma resa gjorde röntgentekniken femton år tidigare, berättar han.
På röntgenkliniken har fördelarna med ett digitalt arbetsflöde för länge sedan övertygat medarbetarna. Men inom patologin är arbete
med vävnadssnitt fortfarande norm. Det är inte optimalt av flera skäl.
Arbete i mikroskop skapar onödig administration och är tidskrävande. Snitt ska hämtas, lämnas, katalogiseras och skickas vidare till subspecialist. Ofta är avstånd mellan friska och sjuka celler i vävnaden avgörande - en mätning som utförs enklare i en digital bild.

Nyttor skapas på alla nivåer

Digitala bilder kan bedömas på distans och skickas på några sekunder. I förlängningen skulle de kunna integreras i journaler och användas som stöd i patientsamtal. En annan fördel är möjligheten till beslutsstöd och kvalitetssäkring.
− I dag är bedömningarna extremt subjektiva. Med hjälp av datorkraft och bildanalys skulle patologer kunna få ett mycket bättre
stöd i bedömningarna, säger Claes Lundström.
Samtidigt kommer även framtidens arbete vara helt beroende av patologernas erfarenhet och expertis.
− Många tror att vi vill kasta bort patologerna och låta maskinerna göra jobbet i stället – men det finns inte på kartan, säger
Claes Lundström.
Flödet på avdelningen blir också mer effektivt, risk för förväxlingar minskar, och man slipper dubbelarbete vid dokumentationen. Allt
det bidrar till kortare svarstider. Men det finns de som är skeptiska.
− De som inte arbetat med digitala bilder oroar sig för att bildkvaliteten skulle bli sämre. Erfarenheten visar dock att det går utmärkt att ställa diagnos med den digitala bilden. Det som är svårt på skärm är lika svårt i mikroskop, säger Claes Lundström.

Linköping ska bli en nationell resursdigital

Bristen på patologer i Sverige gör frågan om digitalisering angelägen. Det märktes vid det välbesökta nationella symposiet för digital patologi som Marie Waltersson (bilden) arrangerade hösten 2013. Hon är forskningskoordinator i projektet och jobbar mycket mot andra landsting och intressenter.
− Vi har lagt mycket energi på att sprida kunskap om möjligheterna med digital patologi.
Vi framhäver att vi vill vara en nationell resurs men Linköping blir en central punkt, säger hon.
Det senaste året har projektgruppen bland annat rest runt i landet och organiserat workshops med de nio landsting som redan är med i projektet. En handfull andra har också visat intresse.
− Patologi är en central del i vårdkedjan och bedömningen avgör vilken behandling som sätts in på patienten. Annan vårdpersonal
gör en kvalificerad gissning – men det är patologen som ger facit. Alla i sjukvården litar blint på patologens svar, säger Claes
Lundström.

Text Carolina Hawranek
Foto: Staffan Gustavsson


2014-07-07




Sidansvarig: daniel.windre@liu.se
Senast uppdaterad: 2019-06-20