Göm menyn

Global aktion mot antibiotikakrisen

Finns det en lösning på det globala hotet från antibiotikaresistenta bakterier? Den frågan diskuteras just nu på ett slutet toppmöte i Uppsala. Samtidigt rapporterar Folkhälsomyndigheten om en ökad spridning av resistenta bakterier på svenska sjukhus.

Professor Håkan Hanberger– Bland expertisen råder konsensus om att den ökande antibiotikaresistensen är ett globalt hot. Men regeringar och internationella organ har varit alltför passiva. Världshälsoorganisationen WHO har kritiserats för att inte hanterat frågan mer aktivt, säger Håkan Hanberger, professor i infektionsmedicin vid Linköpings universitet och ordförande i Svenska Läkaresällskapets referensgrupp i antibiotikafrågor.

Trots att utvecklingen även här går åt fel håll kan Sverige och inte minst Östergötlands landsting tjäna som föredömen för resten av världen, anser han. De skandinaviska länderna och Nederländerna har tätpositionen framförallt när det gäller att begränsa antibiotikaförskrivning i öppenvården, där kampen mot onödiga antibiotikakurer varit framgångsrik.

Sedan två år har han en ledande roll i projektet VINARES, Viet Nam Resistance Project, i det hårt drabbade ostasiatiska landet där växande befolkning, ökade inkomster och bristande vårdrutiner lett till en ohållbar situation. Tillsammans med landets infektionsläkarförening och hälsoministerium och forskare vid Oxford University försöker man designa motåtgärder och antibiotikastrategier inom den högspecialiserade vården.

– Scenariot från WHO om en postantibiotisk era där vanliga infektioner blir dödliga – det är redan verklighet i Vietnam. Även i Sverige har vi enstaka fall men skillnaden mellan länderna är otroligt stor, säger Håkan Hanberger.

Han kallar sig och sina kolleger i Vietnamprojektet för ”doers” som genomför åtgärder som ReAct och andra nätverksgrupper som WAAAR, World Alliance Against Antibiotic Resistance, uppmuntrar till. Men det som måste göras från högsta internationella nivå är att skapa en ny affärsmodell för framtagning av nya antibiotika, något som inte skett på nästan 30 år.

– Detta är en extremt viktig fråga för världens regeringar att gå samman kring. Läkemedelsindustrin klarar inte detta på egen hand eftersom de tillämpar samma krassa kalkyl på antibiotika som på andra läkemedel. Sjukvården kommer att vara mycket försiktig med att använda nya preparat vilket blir en motkraft till den breddintroduktion som företagen kan tjäna igen sina satsade pengar på.

För situationen i svensk sjukvård är Håkan Hanberger försiktigt optimistisk, åtminstone när det gäller de mindre allvarliga infektionerna. I den högspecialiserade vården är bilden mörkare.

– Frågan har inte prioriterats tillräckligt och nu krävs en nationell uppslutning. Vi har dragit ned ruskigt mycket i antal vårdplatser, vårdtiderna har kortats och städningen har eftersatts. Vi är absolut inte fria från bekymmer.

Ett annat orosmoln som sjukvårdens administratörer och vårdpersonal inte har någon möjlighet att skingra är livsmedelsindustrins hantering av antibiotika. I många länder går hälften eller mer av all antibiotika till djur för att stoppa infektioner och öka tillväxten. Sverige och Norge är de två länder i Europa som lyckats bäst med att undvika överanvändning inom veterinärmedicin. I Sverige går bara en sjättedel av antibiotika till djur, vilket är ett glädjande undantag. Tyvärr följer få länder vår policy, men förhoppningsvis kan konsumenterna skapa ett tryck på livsmedelsindustrin.

–Det finns många delar i problematiken. Ytterligare en tuff utmaning i många länder är att bekämpa den korruption som motverkar effektiva åtgärder, säger Håkan Hanberger.

MRSAI Uppsalamötet som inleddes på tisdagen deltar representanter för bland annat WHO, FN, Världsbanken, läkemedelsindustrin och flera regeringar. Medarrangör är professor Otto Cars, initiativtagare till nätverket ReAct. Ett mål är att få till stånd en mellanstatlig panel liknande FN:s klimatpanel.

Bilden: MRSA, den antibiotikaresistenta bakterien bakom "sjukhussjukan".

 

 

Åke Hjelm 2014-06-10
ake.hjelm@liu.se


2014-06-11




Sidansvarig: daniel.windre@liu.se
Senast uppdaterad: 2019-10-09