Göm menyn

Mildare behandling av svåra hjärntumörer

Äldre som drabbats av elakartad hjärntumör kan leva längre med högre livskvalitet om de slipper strålning. En genetisk markör kan hjälpa läkarna att välja rätt behandling för varje patient, visar en studie ledd från Linköping som nu publiceras i tidskriften The Lancet Oncology.

Glioblastom är den vanligaste formen av maligna, elakartade hjärntumörer. De flesta insjuknade är i 65-årsåldern. Prognosen är dålig och majoriteten dör inom ett halvt till ett år. Den palliativa behandlingen går ut på att förlänga överlevnaden och lindra symtomen. För yngre patienter ges vanligen en kombination av cytostatika och sex veckors strålning men för de äldre är det en tuff behandling med risk för biverkningar som sänker livskvaliteten.

– När vi startade vår studie år 2000 fick många ingen behandling alls, eller en komprimerad strålbehandling med högre dagsdoser under kortare tid, säger Annika Malmström, onkolog, doktorand vid Linköpings universitet och försteförfattare till artikeln i The Lancet Oncology.

Som alternativ finns nu ett effektivt läkemedel, Temodal (temozolomid), som ger en ”snäll” behandling med få biverkningar: patienterna tappar inte håret och slipper oftast illamående och trötthet.

I en randomiserad studie ingick 342 personer 60 år eller äldre från sju länder med diagnosen glioblastom, på initiativ av Nordic clinical brain tumour study group. Deltagarna lottades till en av tre behandlingar:

  • Strålbehandling i 6 veckor med dosen 60 gray (standardbehandling)
  • Komprimerad strålbehandling i 2 veckor (34 gray)
  • Temodal (tabletter) 5 dagar var 4:e vecka.

Under studiens gång följdes tumörutvecklingen liksom patienternas livskvalitet via standardiserade frågeformulär.

– Vi fann att strålbehandling i sex veckor inte i något fall var bättre än de andra alternativen. För patienter över 70 var det bättre att avstå helt från den behandlingen, säger Annika Malmström.

Forskarna undersökte en markörgen i tumörerna, MGMT, med betydelse för valet av behandling. Om MGMT på grund av så kallad metylering är inaktiv, fungerar Temodal som bäst. När genen däremot är aktiv sätter den igång produktionen av ett enzym som reparerar de skador som cytostatikan åstadkommit på tumörcellerna. Detta motverkar effekten av Temodalbehandlingen. För de patienter som strålades spelade MGMT däremot ingen roll. För dem med aktivt MGMT är därför två veckors strålbehandling ett bra alternativ.

Cirka 40 procent av patienterna har den metylerade, inaktiva formen av MGMT. Genom att skicka ett vävnadsprov för analys kan läkaren få besked om vilken form av genen patienten har.

– Det innebär att vi får en större chans att hitta rätt behandling för varje patient, vilket också är en hälsoekonomisk fördel. Våra resultat visar att det är meningsfullt att behandla även de äldsta patienterna. De kan leva längre och må bättre, säger Annika Malmström.

Artikel: Temozolomide versus standard 6-week radiotherapy versus hypofractionated radiotherapy in patients older than 60 years with glioblastoma: the Nordic randomized, phase 3 trial by A Malmström, B H Gronberg, C Marosi, R Stupp, D Frappaz, H Schultz, U Abacioglu, B Tavelin, B Lhermitte, M E Hegi, J Rosell, R Henriksson. The Lancet Oncology 13:9 1 september 2012.

Kontakt:
Annika Malmström 070-3765037, annika.malmstrom@lio.se

Text: Åke Hjelm


2012-09-07




Sidansvarig: daniel.windre@liu.se
Senast uppdaterad: 2019-06-20