Göm menyn

Oväntade effekter av ändrad läkemedelssubvention – tänkta besparingar blev kostnadsökning

Begränsningar av subventioner, med syftet att sänka samhällets läkemedelskostnader, kan få både oväntade och oönskade effekter. Det visar en ny doktorsavhandling som studerat förskrivningsmönstret för blodfettsmodifierande och blodsockersänkande läkemedel före och efter förändringar i läkemedelsförmånen.

Billie PetterssonFör att styra användningen av läkemedel beslutar Tandvårds- och Läkemedelsverket (TLV) vilka läkemedel som ska subventioneras av samhället och ingå i den så kallade läkemedelsförmånen.

När TLV utesluter ett läkemedel ur förmånen är syftet ofta att läkarna i stället ska förskriva billigare kopior av originalläkemedlet eller andra typer av läkemedel, för att på så sätt minska de totala läkemedelskostnaderna. Men även om uppsåtet är gott visar nya forskningsresultat att det är långt ifrån säkert att så blir fallet.

I doktorsavhandlingen har Billie Pettersson, forskare på Centrum för utvärdering av medicinsk teknologi vid Hälsouniversitetet, Linköpings Universitet, och som också arbetar med samhällsfrågor på MSD (Merck Sharp & Dohme), studerat vilka effekter förändringar i TLV:s subventioner fick på förskrivningen av läkemedel inom två läkemedelsgrupper. Antal behandlade personer och kostnaderna för läkemedelsgrupperna studerades före och efter det att ett antal läkemedel uteslöts ur läkemedelsförmånen.

Patienter avbröt behandling
– I det ena fallet förändrades visserligen förskrivningen avsevärt, men en stor del av förändringen var att patienterna bytte till högre doser av samma läkemedel, vilka fortfarande omfattades av subventionen om än med begränsningar. I det andra fallet ökade till och med kostnaderna på det aktuella läkemedelsområdet efter att begränsning av subventionen införts, säger Billie Pettersson.
De läkemedel som studerades var blodfettsmodifierande läkemedel och glukossänkande läkemedel mot diabetes typ 2.
– Ett uppseendeväckande resultat var att andelen patienter som initiellt stod på ett av läkemedlen som uteslöts, och som avstod att hämta ut ett blodfettssänkande läkemedel fördubblades efter ändringen av reglerna. Vad detta beror på kan dock inte besvaras i denna studie, säger Billie Pettersson.

Kostnader ökade
Begränsningarna i läkemedelsförmånen av diabetesläkemedel ledde till mindre förändringar och besparingarna för samhället uteblev helt och hållet. I stället ökade kostnaderna, framförallt genom att förskrivningen av vissa former av insulin fortsatte att öka. Sammanlagt ökade kostnaderna för insulin med 60 miljoner kronor året efter regeländringen, jämfört med referensperioden för året innan.
Slutsatsen som Billie Pettersson drar i sin avhandling är att de förändringar och begränsningar i läkemedelssubventionen som genomfördes fick både oförutsedda och delvis oönskade effekter.

– Att ändra subventionsreglerna är ett trubbigt instrument. Resultaten från avhandlingen talar för att "mjukare" påverkansinstrument såsom riktlinjer och andra liknande instrument kan vara mer effektiva. Om det slutgiltiga beslutet om vilket läkemedel som ska förskrivas överlåts till läkaren själv blir styrningen mindre trubbig eftersom den kan anpassas efter den individuella patienten, säger Billie Pettersson.
Uppgifterna till avhandlingen hämtades ur Socialstyrelsens läkemedelsregister. År 2010 behandlades 9 procent av Sveriges befolkning (ca 836 000 personer) med blodfettsmodifierande läkemedel. Cirka 4 procent (372 000 personer) behandlades med blodsockersänkande läkemedel.

Länk till avhandlingen "Lipid-modifying and glucose-lowering therapies in clinical practice: The impact of guidelines and changing reimbursement schemes"

 

MSD (Merck Sharp & Dohme)


 


2012-04-02




Sidansvarig: daniel.windre@liu.se
Senast uppdaterad: 2019-10-09