Göm menyn

Studenttiden bearbetas i skrivandet

När Cecilia Gustafsson inte pluggar till läkare spelar hon Rachmaninov på sitt elpiano eller skriver prisvinnande texter. I år vann hon pris för sin starka skildring av etiska dilemman under sin tid som läkarstudent.

Vi träffas i glasentrén, huvudingången till Hälsouniversitetet, en sen eftermiddag i början av december. Det har då gått en knapp vecka sedan hon vann Stora primärvårdspriset 2011. Det känns roligt tycker hon. Hennes bidrag har hamnat på prispallen två gånger tidigare, men inte riktigt nått hela vägen fram. I år vann hon med texten ”En riktig doktor”.  Det är den vi ska prata om.
Cecilia GustafssonCecilia Gustafsson är 25 år och går sista terminen på läkarprogrammet. I januari är hon äntligen klar efter över fem års studier. Att hon skulle bli läkare var ingen självklarhet, trots att hon alltid fascinerats av människokroppen. Eller för att använda hennes egna ord:
”Från att jag som åttaåring hittade mammas och pappas läkarlexikon högst upp i bokhyllan och kväll efter kväll förströdde mig bland sjukdomar och mediciner började jag längta. Längta efter att förstå hur det egentligen fungerade. Hur det såg ut inuti. Hur det gick till att bota en sjuk människa.”

Det är så hon inleder texten ”En riktig doktor”
som är fylld med scener från hennes tid som läkarstudent och de olika arbetsplatser hon varit på. Ortopeden och akuten. Psykiatrin och primärvården. Hon har medvetet blandat ihop olika scenarion för att inga patientfall ska kunna identifieras. Vissa möten med patienter är sorgsna, eller fyllda av en känsla av otillräcklighet. Som när en patient får det ansvarig läkare tror är en panikattack – tills hon plötsligt faller ner på golvet och visar sig ha en blodpropp i lungan. Andra möten är kaosartade:
”Under några minuter passerar livet i slow motion. Sköterskorna flyttar över patienten till hennes rullstol och taxichauffören drar iväg med henne, ut genom korridoren. Det droppar vatten från hennes blöta hår; bildar ett långt streck av små pölar efter henne. Den ena sjuksköterskan springer efter med läkemedelslistan och dosetten med de delade läkemedlen.  Jag går tillbaka till läkarexpeditionen, dikterar min epikris, och inser att absolut ingenting har gjorts här, förutom utskrivning av Tramadol.
Min ”tacksam för vidare uppföljning”-remiss till vårdcentralen är usel och pinsam, och jag undrar om det är sådan som vården är - om det är omöjligt med helhetssyn och empati - eller om det bara råkade vara en riktigt dålig dag.”

Tror du att det är möjligt att ha en helhetssyn på patienterna
, när vården blir allt mer specialiserad? Och finns det rum för empati mitt i alla rationaliseringar, frågar jag henne. Hon funderar en stund, svarar eftertänksamt.
– Faktiskt så tycker jag att det är ganska mycket fokus på att tänka brett, att se helheten. Och det gäller inte bara primärvården. Men resurserna är begränsade och ingen är perfekt. Förr eller senare gör alla läkare misstag. Vi har precis haft en föreläsning om det i förra veckan. Det känns lite läskigt att tänka på. Vi skolas ju in i tanken att göra allting rätt. Man kan lätt invaggas i en föreställning att gör man bara allting som man ska, så uppstår det inga fel, säger hon.
När det gäller empatin så tror hon att det beror mycket på den enskilda avdelningen.
– Visst kan det finnas arbetsplatser som har en hårdare jargong. Men då gäller det att man vågar ställa krav och stå för sina värderingar. Man måste tro att en förändring är möjlig. På vissa sätt tänker jag att det är lättare sen när man jobbar som läkare. Som student är man ofta en betraktare. Man känner sig ganska liten och det krävs mod att säga till om man uppfattar något som fel.

För Cecilia Gustafsson har skrivandet varit ett sätt att hantera känslomässiga upplevelser under tiden på läkarprogrammet – allt från att meddela det första dödsbudet, till att fånga upplevelserna under termin sex när hon läste global medicin i Tanzania.
Men hon har skrivit ända sedan hon lärde sig forma bokstäver. I början dagbok, även om det bara var några enstaka meningar. Efter hand blev det längre texter, historier, noveller. Sin första större skrivartävling vann hon 2008. Då tog hon hem vinsten i novelltävlingen Unga berättare, som arrangeras av bland andra Länsbibliotek Östergötland, med novellen "Några timmar i ditt nya liv, några minuter i mitt".
Priset var en sommarkurs under en vecka på Biskops Arnö, folkhögskolan som har format författare som Monika Fagerholm och Beate Grimsrud.

Den andra passionen i Cecilias Gustafssons liv är musiken. Hon har spelat piano sedan hon var åtta år. Fortfarande i början av läkarprogrammet var det en del av henne som ville satsa helt på musiken. Efter de fyra första terminerna tog hon en paus för att i stället gå en ettårig musiklinje på Vadstena folkhögskola.
– Det var lite för att utmana mig själv: vill jag satsa på musiken eller inte? säger hon.
Men efter ett år längtade hon tillbaka till läkarstudierna. Tanken på att sitta sju timmar varje dag framför ett piano och öva år efter år lockade inte.
– Jag insåg att det skulle bli för ensam för mig i längden. Dessutom längtade jag efter att lära mig nya saker, att tänka på ett annat sätt.
Hon spelar fortfarande piano, framför allt klassiskt, även om det inte blir lika ofta längre. Rachmaninov är en av favoritkompositörerna. Hans tredje pianokonsert som anses var ett av de svåraste styckena att spela, har hon inte gett sig på.
– Men jag tycker mycket om hans preludier.
Till våren ska hon arbeta som underläkare på en vårdcentral. Därefter blir det AT-tjänstgöring.  Vart har hon inte bestämt sig för – men helt klart är att det är läkare hon vill bli.
– Att vara författare är inget jag drömmer om. Visst, det skulle vara kul att skriva en bok. Men det är samma sak där: att skriva på heltid vore alldeles för ensamt, säger hon.

Text: Karin Allander

 Läs hela Cecilias prisvinnande text här.
 


Fakta Cecilia Gustafsson:

Gör: Student på läkarterminens sista termin
Ålder: 25 år
Bor: Linköping
Uppvuxen: I det lilla samhället Slaka utanför Lambohov
På fritiden: umgås med vänner, läser skönlitteratur, lyssnar på musik
Senast lästa: ”En Dåre fri”, Beate Grimsrud
Senaste konserten: Jonathan Johansson (svensk pop)
 


2012-01-04




Sidansvarig: daniel.windre@liu.se
Senast uppdaterad: 2019-06-20