Göm menyn

Ny dekan vill ha många bullar i luften

Han är en välrenommerad forskare och en skarpsint kirurg med is i magen. Men också en hönspappa med förkärlek för tennis som både disputerade och blev professor samtidigt som sin fru. Möt Hälsouniversitets blivande dekan.

Johan Dabrosin Söderholm.Två saker är slående med Johan Dabrosin Söderholm. Han skrattar ofta, ett genuint och smittande skratt som verkligen blommar ut i hela ansiktet. Däremellan utstrålar han lugn och eftertänksamhet.

Klockan är strax efter halv sex på kvällen och vi sitter uppe på hans arbetsrum på Institutionen för klinisk och experimentell medicin (IKE), som ligger i huvudblocket på Universitetssjukhuset.  Trots att han är en halvtimma sen till intervjun – arbetet på kirurgen tog längre tid än beräknat – så är han inte nämnvärt stressad.

– Det kan vara svårt att hålla exakta tider när det gäller patientarbete. Ofta kan det dyka upp saker som drar ut på tiden, säger han. 

Han känns inte som en typisk kirurg, kommer jag på mig själv med att tänka. Vad nu en typisk kirurg skulle vara.

– Det finns väl en del föreställningar och stereotyper. Många tänker nog på amerikanska TV-serier med buffliga kirurger som handlar utan att tänka. På ett sätt ligger det väl ett mått av sanning i det. Det krävs handlingskraft som kirurg, man är lite av en ”doer”. Men det krävs även eftertanksamhet. Väldigt få av mina kollegor är ”typiska kirurger”, säger han.

Johan Dabrosin Söderholm tycker att läkaryrket är spännande, just eftersom det är så mångdimensionerat.  Det kräver både empati, sakkunskap och förmåga att ta fram handlingskraft när det behövs – att fatta rätt beslut i rätt situation. Men det har även tunga sidor.

– Det rent tekniska lär man sig. Men förr eller senare möter alla tuffa situationer när det inträffar oväntade och svåra komplikationer. Det kan vara så att operationen går bra, men så avlider patienten ändå plötsligt två dagar senare i lungemboli. Alla patienter klarar inte ett kirurgiskt ingrepp på samma sätt. Jag minns när min första patient dog, det var väldigt tungt, säger han.

Med tid och erfarenhet hittar man strategier för att hantera svåra situationer. Det handlar om att hitta ett professionellt förhållningssätt där man har lagom distans utan att bli cyniker, menar han.

– Det måste få kännas, men det gäller att hitta en balans. Känner du för mycket blir det svårt att hantera yrket.  Känner du inget alls så är du inte lämplig som läkare.

Vi släpper ämnet och kommer in på hans roll som blivande dekan. Det har bara gått några dagar sedan valresultatet tillkännagavs och han är märkbart glad över resultatet. Nästan hälften av de röstberättigade har deltagit – vilket är högt för att vara fakultetsval. Av 103 personer är det bara tre som har strukit hans namn.

– Det känns väldigt roligt att både jag och resten av den nya ledningen har så stort stöd ute i verksamheten.

Att vara ledare inom universitetsvärlden är som att valla en flock katter, sägs det. Inte helt enkelt när alla är skarpa, egensinniga och går sin egen väg.

– Det är en ganska bra liknelse faktiskt, säger Johan Dabrosin Söderholm och skrattar. Jag tror inte att man egentligen kan styra en fakultet, det handlar snarare om att hitta en grov inriktning och att samtidigt låta kreativiteten hos medarbetarna komma fram. Det blir en av mina största utmaningar som ledare för så många begåvade och kreativa människor med starka viljor – att driva ett ledarskap och samtidigt vara öppen för de idéer som finns, säger han.

Kanske är det alltså en fördel att han tycker om katter. Inte för att han har haft husdjur på många år. Någon katt har han inte haft sedan han var tio år och bodde i Hammarstrand i Jämtland. Men han föredrar katter framför hundar och han har lång erfarenhet av att ledningsarbete, både som ordförande i Svenska gastroenterologiska föreningen, sektionschef på kirurgiska kliniken och som studierektor med ansvar för forskarutbildningsfrågor på gamla IBK, en av de institutioner som senare bildade nuvarande IKE.

Dessutom har han varit ledamot i Hälsouniversitetets fakultetsstyrelse de senaste sex åren, så han är insatt i många av de frågor som ligger på bordet.

Forskningen ligger honom varmt om hjärtat och det är ett område där han kommer arbeta hårt för att sätta Hälsouniversitetet på kartan. Bland annat vill han verka för att stärka samverkan mellan basforskning och klinisk forskning, gärna med en starkare koppling till teknisk forskning.

– Det vore roligt om vi fick till ett etablerat forskningscentrum med samverkan mellan teknik, biomedicin och klinisk medicin. Här hoppas jag att jag har gjort ett avtryck när jag slutar som dekan och även att vi har gjort många starka nyrekryteringar och att vi har en modern läkarutbildning som fortfarande är bäst i Sverige.

Johan Dabrosins egen forskning är inriktad på inflammatoriska tarmsjukdomar, en patientgrupp som han även möter i sitt arbete som överläkare. 2007 blev han professor i kirurgi.  Vid samma promoveringshögtid installerades även hans fru Charlotta Dabrosin, professor i onkologi.

Deras långa resa tillsammans började på 80-talet när de läste till läkare tillsammans på Karolinska Institutet. Sedan dess har deras karriärer löpt parallellt. De disputerade samma dag, båda vid Linköpings universitet och gjorde sedan postdoc vid McMaster University, Hamilton, Ontario, i Canada. Det är uppenbart att Charlotta är en av hans stora inspirationskällor i livet. Ofta pratar han i vi-form.

– Jag har Lotta att tacka för mycket. Vi har haft stor hjälp av varandra genom åren. Vi har inte direkt konkurrerat, men det har varit en positiv sporre, säger han.

Trots sin svårstressade läggning finns det två saker som gör honom åtminstone lite nervös. Det första är när barnen är ute och reser.
– När dottern reste i runt i Australien pratade vi på Skype nästan varje dag. Jag är nog lite hönspappa, absolut, säger han.

Det andra är att bli dekan.

En vecka senare träffar jag Johan Dabrosin Söderholm under mer formella former. Det är dags för årets sista fakultetskollegium med utdelning av en rad priser och presentation av den nya ledningen.

– Det känns ärofyllt, stimulerande och roligt. Man bävar lite för uppgiften, inleder han inför församlingen av anställda som har samlats.
– Jag tycker att tennis är en bra metafor för ledarskap. Det är viktigt att ha ett bra grundslag, man måste kunna spela offensivt när tillfälle bjuds och spelet är inte förlorat förrän sista slaget är slaget. Men det krävs även att man kan hålla många bullar i luften. Förlåt. Bollar.

Johan Dabrosin Söderholm tillträder som ny dekan den 1 januari.

Text: Karin Allander
Foto: David Einar


Fakta: Johan Dabrosin Söderholm

Yrke: professor i kirurgi, överläkare på kirurgiska kliniken vid Universitetssjukhuset i Linköping
Forskningsområde: inflammatoriska tarmsjukdomar
Ålder: 53 år
Bor: Vimanshäll, Linköping
Familj: gift med Charlotta Dabrosin, professor i onkologi vid Hälsouniversitetet. De har två barn, Nina 20 och Jakob 23.
Född: i Uppsala, uppvuxen i Jämtland och Australien där han gick sina tre första skolår
På fritiden: spelar tennis, eller åker skidor
Tittar på: just nu vintersportstudion, annars bra dramaserier, till exempel Downtown Abbey
Läser: tycker om underfundiga och tänkvärda romaner. Till exempel ”Hetta” av Ian Mcewan
Lyssnar på: klassisk musik, gärna Rachmaninov
Dold talang: kan spela både piano och kyrkorgel 
 


2011-12-21




Sidansvarig: daniel.windre@liu.se
Senast uppdaterad: 2019-06-20