Göm menyn

Läkarstudent på militärt uppdrag

Petter JakobssonHur kommer det sig att du som student är involverad i ett sådant forskningsprojekt?
- Jag läser på min sjätte termin och det är en forskartermin där alla läkarstudenter gör ett fördjupningsarbete på 30 poäng. Tidigare har jag jobbat inom militären och bland annat gjort utlandstjänst i Kosovo. Eftersom jag är intresserad av militärmedicin hörde jag av mig till Katastrofmedicinskt centrum i Linköping och kom på så vis i kontakt med det här projektet. Nu har jag två handledare därifrån.

Vad är det ni undersöker?
- Projektet handlar alltså om omhändertagande och rehabilitering av stridsskadade i internationell tjänst. Jag är med på en liten del där vi ska utvärdera sjukvårdsorganisationen i utlandsstyrkan och bland annat titta på vad som fungerar, hur strukturen ser ut och om resurserna används på bästa sätt. Civilt har det gjorts många utvärderingar på hur den akuta sjukvårdsorganisationen fungerar, till exempel ambulanssjukvården, men inom det militära är det här konstigt nog sparsamt studerat, med tanke på att många skadas allvarligt i fält.

- Vi ska också försöka välja ut relevanta och mätbara kvalitetsmål. Det kan vara svårt att mäta och uppfylla sådana mål eftersom det inom militären ofta är flera nationer inblandade, man löser situationer på olika sätt och för journaler på olika språk. Så det finns många svårigheter och problem att försöka lösa.

Du ska nu också vara med och träna militär personal i övningar som genomförs från Katastrofmedicinskt centrum, KMC. Vad är det för slags övningar?
- Det är ett sidospår av forskningsprojektet där vi använder en metod som KMC arbetat fram för att träna sjukvårdspersonal i det civila. Vi har nu anpassat den metoden för militären och ska utbilda dem som ska åka iväg i utlandsstyrkan, till exempel till Afghanistan. Det handlar om simulerade övningar där man till exempel tränas i ledning, kommunikation och resursfördelning när en stor olycka sker.

Vad har denna termins inblick i forskarvärlden gett dig?
- Jag har hela tiden varit skeptisk till om forskning är något för mig. Men nu har jag insett att det inte behöver vara detsamma som att sitta inne på ett labb hela dagarna och det har gjort mig mycket mer positivt inställd. Hälften av mina kurskamrater är utomlands den här terminen och gör sina projekt i till exempel Tanzania, New York och Sydney så jag inser ju vilka möjligheter som finns med forskning.

Har du planer på att själv jobba internationellt framöver?
- Ja det har jag. Men det blir inte aktuellt förrän om tidigast fem, sju år. Jag vill först rikta in mig på att bli kirurg eller ortoped, det har varit planen hela tiden. Sedan finns det möjligheter att gå tillbaka till militären eller på annat sätt jobba internationellt. Forskningen och sidospåren från min termin på KMC kommer vi att försöka spinna vidare på, vi får se vart det tar vägen.

 

Text: Eva Bergstedt 2011-12-14


2011-12-16




Sidansvarig: daniel.windre@liu.se
Senast uppdaterad: 2019-06-20