ingår i Strålskyddsregler vid Region Östergötland och Linköpings universitet: Laboratorieverksamhet med Lokalt Medgivande
Typer av [joniserande] strålning
Alfastrålning (α): frigörs vid radioaktiva sönderfall. Partikeln innehåller 2 protoner och 2 neutroner, har kort räckvidd (några cm i luft, upp till 0.1 mm i vävnad), men är mycket energirik. Medför inget strålskyddsproblem vid extern bestrålning, men kan innebära strålskyddsproblem vid intern kontaminering av alfastrålare (via inandning/gastrointag).
Betastrålning (ß): frigörs vid radioaktivt sönderfall. Partikeln består av en elektron, har begränsad räckvidd, från några mm till 10 m i luft, beroende på energi. Kan orsaka erytem vid bestrålning av oskyddad hud och katarakt i ögonlinsen vid långvarig bestrålning av ögon. Kan innebära strålskyddsproblem vid intern kontaminering av betastrålare (via inandning/gastrointag).
Gammastrålning (γ): frigörs vid radioaktivt sönderfall. Strålningen består av elektromagnetisk vågor, har i princip oändlig räckvidd men avtar med djupet i materia, ju tätare ämne desto snabbare avtagande. Av denna anledning är det bra att använda ett högatomärt ämne som ex. bly vid strålskydd.
Röntgenstrålning: strålning som produceras i acceleratorer och röntgenapparater. Strålningen består av elektromagnetisk vågor med samma egenskaper som gammastrålning.
Neutroner (n): frigörs vid kärnklyvning samt vid vissa reaktioner mellan joniserande strålning och atomkärnor. Oladdad partikel, energirik. Avtar med djupet i materia, mest effektivt i lätta väterika material, ex. vatten.
Notera att vid radioaktiva sönderfall kan kombinationer av flera strålslag förekomma.
Beskrivning av lämplig skärmning för respektive radionuklid och strålslag återfinns i datablad i strålskyddshandbokens bilagor.
Sidansvarig:
tobias.lindbergh@liu.se
Senast uppdaterad: 2015-02-18