Göm menyn

Kändiskulten kring Heidenstam

Verner von Heidenstam räknas som en av de stora klassiska författarna. Men personen Heidenstam är betydligt mera känd än hans litteratur. Redan i sin samtid blev han en superkändis i media. Vad den stora publiken såg var mannen, inte hans verk.

I sin avhandling, ”Ryktbarhetens ansikte”, har Andreas Nyblom granskat den samtida mediebilden av en av Sveriges mest omskrivna författare, Verner von Heidenstam.

- Att media skapar kändisar är inget nytt, konstaterar han. Det skedde i hög grad redan kring förra sekelskiftet med en rad kulturpersoner, inte sällan författare.

Verner von Heidenstam förekom flitigt i sin tids medier, i teckningar, karikatyrer, foton, målningar, på vykort och t.o.m. spelkort. Han syntes överallt, och hans namn och privatliv skapade nyheter.

Däremot var Heidenstam inte särskilt läst. Ännu tolv år efter hans hyllade debut 1888 hade bara 1 500 exemplar sålts av diktsamlingen ”Vallfart och vandringsår”.

- Mediebilden av författaren spelar ofta större roll än litteraturen, säger Andreas Nyblom. För en större publik får uppmärksamheten kring personen ett mycket större genomslag än litteraturexperternas synpunkter om litterär kvalitet. Det gällde då och det gäller idag.

Det gällde även de samtida litteraturkritiker som recenserade hans verk. De uppmärksammade i stor utsträckning Heidenstams ”fascinerande personlighet” när de skulle bedöma hans dikter och romaner.

Mediernas och kändiskulturens betydelse, menar Andreas Nyblom, är något som ofta sållas bort av litteraturhistoriker. De förmedlar okritiskt en bild av en stor författare som skapar stor litteratur. Han skriver: ”De litterära verken är det som litteraturforskarna vill ska vara betydelsefullt. Heidenstams mediehistoria berättar något annat.”

- Berömmelse framställs som ett resultat av hög kvalitet i litteraturen, konstaterar han. Men inte ens i hans samtid uppmärksammades Heidenstams verk lika mycket som författaren själv.

Kändiskulten kring förra sekelskiftet förstärktes och förlängdes genom att kändisarna skaffade sig hem där minnet av dem skulle vårdas. Selma Lagerlöf återinköpte sin barndoms Mårbacka, Ellen Key etablerade sitt Strand och Verner von Heidenstam sitt Övralid. Han skapade själv sin sista bostad till ett medium som skulle fortsätta att berätta historien om honom själv. Hans testamente föreskrev att Övralid skulle bevaras som det var och öppnas för allmänheten.

Den mest framgångsrika av Heidenstams böcker är betecknande nog hans självbiografi, ”När kastanjerna blommade”, som utkom 1941, året efter hans död. Ännu en gång framstod personligheten – inblicken i hans liv – som en av hans främsta tillgångar.

Litteraturens historia handlar om mycket annat än bara litteratur, menar Andreas Nyblom. Att det fortfarande skrivs tjocka böcker med detaljer i Heidenstams privatliv ser han som ett tecken på att litteraturstudiet ännu på många sätt är ett uttryck för en långlivad kändiskultur, snarare än en problemorienterad och kritisk vetenskap.

Andreas Nyblom disputerade vid Tema Kultur och samhälle den 22 maj. ”Ryktbarhetens ansikte: Verner von Heidenstam, medierna och personkulten i sekelskiftets Sverige” är utgiven på bokförlaget Atlantis. Andreas Nyblom nås på telefon 0703-281066, e-post: andreas.nyblom@isak.liu.se


Anika Agebjörn 2008-07-01




Sidansvarig: webbredaktionen@info.liu.se
Senast uppdaterad: 2009-10-14