Göm menyn

Språkflisa: Där skeden är en han

Jan Anward
(Finanstidningen 21/11 1998)

 

Vad är mer naturligt än att folk som talar främmande språk också tänker på ett främmande sätt? Det finns en lång och inflytelserik tradition inom språkvetenskap, med Benjamin Lee Whorf som det mest kända namnet, som använder ett sådant antagande som ett slags axiom. Låt oss se på ett exempel.
 


I bantuspråk, den stora språkfamilj i Afrika som exempelvis Swahili tillhör, finns något som lingvister brukar kalla substantivklasser. Varje substantiv tillhör en viss klass, vilket syns på en särskild markör, ett prefix. Antalet substantivklasser brukar vara 10 - 15 stycken och varje klass har sitt eget prefix. Prefixen fungerar också som kongruensmarkörer på adjektiv, räkneord och verb. ‘Stor bok’ heter ki-tabu ki-dogo (ki-bok ki-stor) på Swahili, medan ‘stort träd’ heter m-ti m-dogo (m-träd m-stor).

Det finns regler för vilka substantiv som hör till vilka klasser. Substantiv som betecknar människor och andra levande varelser har sina egna klasser, och substantiv som betecknar föremål med olika form hör till olika klasser. Substantiv som betecknar runda föremål hamnar i en klass, substantiv som betecknar långa föremål hamnar i en klass och så vidare.

Det mest fascinerande är att abstrakta substantiv som dygd och ångest också ofta hamnar i de klasser där vi hittar förmål av en viss form. Dygd kanske hamnar i samma klass som substantiv som betecknar avlånga föremål och ångest i samma klass som substantiv som betecknar runda föremål. Och vad är då naturligare för oss än att häpna över den konkreta och kreativa fantasi som tillåter dessa afrikaner att föreställa sig dygden som ett spjut och ångesten som en sköld?

 


Frågan är dock vilka som blir mest häpna, vi eller bantutalarna själva. Finns det någon anledning att tro att bantutalare tar sina egna språk så bokstavligt? Är det inte snarare den utomstående betraktaren som projicerar sin konkreta och kreativa fantasi på dem. Låt oss se på ännu ett exempel.



Andra språk har betydligt enklare system av substantivklasser, så kallade genussystem. Ett vanligt genussystem har bara två eller tre substantivklasser. Det finns en eller två klasser dit de flesta substantiv som betecknar levande, eller ‘besjälade’, varelser hör, och en övrig klass. Har man två klasser för ‘besjälade’ substantiv, så finns det en klass dit de flesta substantiv som betecknar varelser av honkön hör och en klass dit de flesta substantiv som betecknar varelser av hankön hör. Då får vi ett genussystem med tre klasser: femininum, maskulinum och neutrum.

Folk som talar språk med genussystem har inte mindre konkret och kreativ fantasi än de som talar språk med klassystem. En föreställningsvärld där skedar (!) är av hankön, gafflar (!) är av honkön och knivar är könlösa (!) väcker lika mycket förundran som en föreställningsvärld där ångesten är rund. Vilket märkligt sexualliv återspeglas inte i sådana bilder?



Förundran blir förstås väsentligt mindre när man får veta att språket i fråga är tyska (der Löffel, die Gabel, das Messer). Eftersom vi känner tyskarna, så blir tolkningen av deras genussystem orimlig. Så bokstavliga är de inte, även om knappast något annat folk än ett tysktalande skulle ha kunnat frambringa en Freud. Gafflars kvinnlighet på tyska är precis lika stor som statsråds och fruntimmers könlöshet på svenska (ett statsråd, ett fruntimmer).



Exotismen, benägenheten att tillskriva främmande människor och främmande kulturer också främmande egenskaper, vanor och tänkesätt, verkar vara en ofrånkomlig mänsklig impuls. Lévi-Strauss menar, bland annat i Lodjurets historia, att den är utslag av ett mentalt behov av att förstärka viktiga oppositioner, som bekant / främmande, genom att koppla dem till andra viktiga oppositioner - som god / ond, dekadent / ursprunglig, förytligad / vis, och så vidare.

Exotismen gör sig dock bäst tillämpad på språk som vi inte kan tala och folk som vi inte känner. Med andras tänkande har den inte så mycket att skaffa, mera med vår egen fantasi. Den är helt enkelt ett osvikligt sätt att skapa ny - och fantasieggande - betydelse.


Sidansvarig: agnese.grisle@liu.se
Senast uppdaterad: 2016-02-05