Göm menyn

Språkflisa: Att tänka men inte göra

Jan Anward
(Finanstidningen 19/12 1998)

Att tänka men inte göra

Om man har lyssnat på Studio Ett i höst, har man kunnat lägga märka till att folk numera tänker offentligt.

- Vad tänker du om den här situationen?
- Jag tänker att det blir många som får det svårt nu.

Samtidigt är det färre som tycker och tror. Och det är klart färre som upplever.

Jag tror att många kommer att få det svårt nu.
Jag upplever att många får det svårt nu.

har fått något lätt bedagat över sig.

Det är i och för sig inget särskilt märkligt med det. Offentliga debattörer sliter ut både sina ståndpunkter och sina ord och behöver då och då byta ut dem mot sådana med högre hip-faktor. Efter menar kom tycker, efter tycker kom upplever, efter upplever kommer tänker.

Fast varför just tänker? Säkert är det engelskans think som spökar i det här språkbruket, men det är nog bara én bit i pusslet. Varje epok får också de ord den förtjänar.

Tidigare har presensformen av tänka - tänker - mest använts med infinitivkomplement, för att uttrycka planer och projekt.

Jag tänker köpa julklappar i morgon efter jobbet.
Vi tänker plantera syrener på landet.

Preteritumformen - tänkte - däremot används både med infinitivkomplement och med att-satser.

Jag tänkte köpa julklappar tidigt i år.
Jag tänkte att vi kunde börja med en drink.

Det intressanta med tänkte-satser är att de normalt beskriver något som (ännu inte) har ägt rum. Jag tänkte köpa julklappar tidigt i år beskriver antingen en ännu inte förverkligad plan eller också en plan som jag (som vanligt) inte lyckades förverkliga. Tänkte att har ett starkt inslag av något enbart tänkt, något som varken blev sagt eller gjort.

Hon tänkte att de var orättvisa (men hon sa inget).
Han tänkte att man borde flytta från stan (men det gjorde han förstås inte).

Den här betydelsenyansen finns också som en svävning i det nya bruket av tänker att och det är den som gör uttrycket så kongenialt med tidsandan. Den politiker som säger

Jag tänker att taxfree-försäljningen skulle avskaffas

har med det varken sagt eller gjort något. Dock har hon/han inte bara uttryckt ett löst tyckande eller en fluffig upplevelse. Istället finns en det en antydan om en seriös intellektuell verksamhet. En tid som den nuvarande, där offentlig reflektion alltmer ersätter politisk handling har fått det uttryck den förtjänar.

Om Cartesisus vaknade till liv igen och till sin fasa upptäckte att han fortfarande befann sig i Stockholm, kunde vi se fram mot följande intervju i Studio Ett:

- René Descartes, du är filosof. Jag ville fråga dig:
Hur vet du att du själv inte är en illusion?
- Jag tänker att jag finns.

 


Sidansvarig: agnese.grisle@liu.se
Senast uppdaterad: 2016-02-05