Göm menyn

FTi Kultur: Ringholms gambit

Jan Anward
(Finanstidningen 9/10 1999)

 

Onsdagen den 29 september 1999 sätter sig Bosse Ringholm ned inför pressen och läser upp ett noga förberett uttalande om resultatet av de samtal han har haft med Inga-Britt Ahlenius. Sedan besvarar han frågor. Oavsett hur frågorna ställs, är svaren hela tiden ordagranna citat ur uttalandet eller en allmän hänvisning till det ("Det framgår av överenskommelsen"). De församlade reportrarna tror inte sina öron och till sist kan de inte låta bli att skratta högt. Presskonferensen avslutas med att Ringholm går, mitt i en fråga.
Så gick det till när Minister Bosse en förmiddag lyckades placera sig i samma kategori som General Bussig och Baron Bosse - symbol för maktens arrogans.
Vad var det egentligen som hände?
Att Ringholm bar sig taffligt åt är de flesta överens om.
Men vilken var tafflighetens karaktär, vad var det som var så sårande, löjeväckande och adrenalinframkallande i hans beteende?

Kortfattat kan man uttrycka det så att Bosse Ringholm inbjöd till en dialog utan att sedan vilja föra den. Det är en riskabel strategi, om man inte förstår konsekvenserna av vad det är man gör. Det är knappast en överdrift att säga att dialogen är det främsta mediet för den individualitet som vi alla behöver få bekräftad för att kunna leva. Människan är ett dialogiskt djur.
Varje dialog är ett spel med outbytbarheter, som uttrycker och bekräftar både vår individualitet och vår tillhörighet. Genom ditt unika svar på min unika fråga till dig, så visar du att både jag och du är outbytbara. Om inte min fråga hade ställts, så hade inte ditt svar kunnat formulerats. Om inte jag hade varit just den jag är, just där och just då, och om inte du hade varit den du är, just där och just då, så hade min fråga inte kunnat ställas och ditt svar inte ges. I en dialog får vi vår egenart och vårt värde bekräftade.

Genom att ge samma svar, vilken fråga som än kom, upphävde Ringholm dialogen.
Därmed upphävde han först och främst sin egen individualitet. Han förvandlade sig till en slags maskin. Vem som helst hade kunnat läsa upp hans svar. I Expressen skrev Johan Erséus: "Bosse Ringholm satte sig ned, rynkade pannan och drog upp skruven i ryggen." (30/9 1999, s. 6).
Men det var inte bara sin egen individualitet som Ringholm upphävde, utan också de närvarande reportrarnas. Var och en som tagit miste på en telefonsvarare och en människa vet hur det känns när man upptäcker att rösten i andra ändan inte bryr sig om vad man säger utan bara fortsätter att haspla ur sig sitt meddelande. För ett ögonblick känner man sig reducerad till en nullitet, eftersom det i sammanhanget är oväsentligt vem jag är och vad jag säger. Reportrarnas skratt på presskonferensen var nog inte bara en reaktion på Ringholms löjeväckande uppträdande, utan också, som Freud skulle ha sagt, på att förbjudna tankar som "jag är utbytbar" och "jag är ingen" allt starkare gjorde sig påminda.
Det djupast kränkande i situationen var att ministern hade initiativet och kontrollen. Han hade själv valt att förvandla sig till en maskin, men de närvarande reportrarna hade inget val, de tvingades in i en avhumanisering som de inte kunde ta sig ur. Bakom Ringholms tafflighet framtonade en arrogant makthavare, som offrade de närvarandes individualitet, kunnande och värde för sina egna syften.

Sensmoralen är att man inte ska inbjuda till en dialog, om man inte är beredd att föra den. Vill man inte föra en dialog, kan man exempelvis låta sin pressekreterare läsa upp uttalandet.
Ringholms gambit, där man ger sig in i en dialog, men offrar sin individualitet för att kunna slå ned motståndarnas frågor, är en livsfarlig strategi. Visst vann han, i så måtto att han slapp en diskussion om sitt handlande, men priset för segern var att han förnedrade ett antal rutinerade journalister, vars reportage han är beroende av, och retade upp en befolkning, vars väljarstöd han också är beroende av.
Ringholms gambit leder, även om den spelas mindre taffligt, alltid till en pyrrhusseger.

 


Sidansvarig: agnese.grisle@liu.se
Senast uppdaterad: 2016-02-05