Göm menyn

FTi Kultur: Kan språket styra tanken? (Om smultron II)

Jan Anward
(Finanstidningen 31/10 1996)

 

I svenskan finns det, som sagt, två slags ord för bär: de som slutar på -bär och de som slutar på -on. Smultron är alltså ett bärnamn på -on. Vilka andra sådana ord finns det?

Om vi slår upp no i Svensk Baklängesordbok (Esselte Studium 1981), hittar vi alla svenska ord (i SAOL och NFO) som slutar på -on. De är ganska många, särskilt de som slutar på -ion. De flesta har dock inte med saken att göra. De ord vi letar efter är neutrala (ett smultron, smultron-et) och har samma form i singularis (ett smultron) och pluralis (flera smultron). Dessutom är -on obetonat och uttalas med kort å, till skillnad från exempelvis -on i citron och melon som är betonat och uttalas med långt o. Orden skall också ha grav accent, vilket utesluter ord som kolon och plankton. Slutligen skall -on kunna tas som en ändelse, vilket innebär att orden måste vara minst tvåstaviga, något som utesluter ord som don och hjon. Kvar blir då följande ord:

odon, helgon, lingon, lejon, tränjon (= tranbär), träjon, fikon, krikon, vikon (=åkerbär), sviskon, syskon, hallon, ollon, mjölon, plommon, nypon, smultron, hjortron, tistron (= svarta vinbär), ostron, päron, kröson (= lingon), olvon

Helgon, lejon och syskon faller förstås ur ramen, men de andra orden bildar en ganska väl avgränsad grupp. Som två av studenterna på min kurs om språk och tänkande, Ludmila Pöppel och Jenny Öquist, kom fram till, så betecknar on-orden idel ätliga och nyttiga saker. Ätliga bär:

lingon, tränjon (= tranbär), vikon (=åkerbär), hallon, mjölon, nypon, smultron, hjortron, tistron (= svarta vinbär), kröson (= lingon);

ätliga frukter:

fikon, krikon, sviskon, plommon, päron

och ollon, viktiga som stapelvara för svin.

Ostron är förstås en läckerhet, en (ursäkta!) havets frukt, och odon, olvon och träjon (som är en slags ormbunke) är medicinalväxter. Däremot är olvonbär giftiga och odon har inte ansetts vara nyttiga i stora mängder (galenbär). Men namnen olvon och odon syftar i första hand på växterna, inte på bären.

On-orden går således på skrå över flera betydelsedomäner: växter, bär och frukter. När det gäller bär fungerar de på samma sätt som självständiga bär-ord: växterna har namn efter bären, inte tvärtom. Lika väl som vi kan plantera krusbär kan vi plantera hallon. On-ord överlappar också med några av de sjävständiga bär-orden: tränjon (= tranbär), vikon (=åkerbär) och tistron (= svarta vinbär). Ett undantag är ollon. I det fallet har både frukten och växterna (bok, ek) självständiga namn.

När det gäller frukter har vi samma mönster. Växter som bär ätliga frukter har normalt samma namn som frukterna själva. Förutom päron och plommon gäller det också vanliga frukter som ananas, apelsin, aprikos, avocado, citron, mango, melon och äpple (för att bara nämna de frukter jag hittade i registret till sjuttonde upplagan av Vår kokbok). Men till skillnad från de självständiga bärnamnen har de självständiga fruktnamnen ingen enhetlig form. De kan heta lite vad som helst. Språkligt sett är därför jordgubbar frukter snarare än bär i svenskan.

Smultron

Bärnamnen ingår alltså i ett mera omfattande språkligt mönster som rör namn på växter och de bär eller frukter som växer på dem. Mönstret innebär att antingen växten eller bäret / frukten fokuseras. Om växten fokuseras har bäret / frukten namn efter växten (häggbär, sjönötsfrukt). Om bäret / frukten fokuseras har växten namn efter bäret / frukten (blåbär eller blåbärsris, päron eller päronträd). I något enstaka fall fokuseras både växt och bär / frukt, som i fallet med ek och ollon. En del av de fokuserade växterna, bären och frukterna har namn på -on. Övriga fokuserade bär har namn på -bär. Övriga fokuserade frukter och växter kan heta i stort sett vad som helst.

Det är ju inte svårt att förstå hur ett sådant här mönster har kunnat uppstå. I verksamheter som bärplockning, fruktplockning, syltande, satfande och annat som vi gör med bär och frukter, så är det bären och frukterna som vi är intresserade av, och som får namn. De växter som bären och frukterna växer på är inte intressanta i sig och det finns ingen anledning att ge dem egna namn, till skillnad från andra växter, som spelar en roll i beredning av mat eller läkemedel (och vars eventuella bär eller frukter är av mindre intresse och därför inte får egna namn). Över tiden avlagrar sig på det här sättet en befolknings kulturella praktiker i deras språk och kan upptäckas genom en analys av det slag som jag gjort här.

Men som vi minns verkar Whorf driva en mycket starkare tes: att de kulturella praktikerna fortlever och förmedlas till nya generationer främst genom de språkliga mönstren. I och med att vi lär oss ett antal bärnamn, lär vi oss också det språkliga mönster som organiserar dem, och därigenom tillägnar vi oss de relationer till bären som ligger till grund för det språkliga mönstret.

Det är en förbluffande orimlig ståndpunkt. Det finns ju inget sätt att översätta ett språkligt mönster till en praktik. Kontrasten mellan hägg, häggbär, å ena sidan, och blåbär, blåbär(sris), å andra sidan, har ingen tolkning i sig, eftersom den rent språkliga distinktionen inte har några praktiska konsekvenser. Kopplingen mellan en viss form av praktik och en del av ett språkligt mönster kan bara ske inom den praktikens ram. Det är först bärplockningen, syltandet och saftandet som gör distinktionen mellan häggbär och blåbär synlig.

Vi lär oss inte heller ord som blåbär och häggbär som delar av ett språkligt mönster. Det språkliga mönstret (åter)uppstår först när en språklig kontrast ett antal gånger kopplats till en praktisk kontrast. Om vi plockar blåbär, sätter blåbärsris i vatten, luktar på häggen när den slår ut, men struntar i häggens bär, så har vi grunden till en språklig distinktion mellan namn på användbara och namn på oanvändbara bär.

Med andra ord: praktiken går hand i hand med ordinlärningen och båda kommer före de språkliga mönstren. Hur kunde då Whorf hävda motsatsen - och hur var det nu med jordgubbar och smultron? Fortsättning följer.

 


Sidansvarig: agnese.grisle@liu.se
Senast uppdaterad: 2016-02-05