Göm menyn

Ämnesbeskrivning konstvetenskap

konstvetenskap stor logoInternationellt sett är konstvetenskapen ett av den klassiska humaniorans kärnämnen och det studieområde som ämnet täcker har varit föremål för vetenskapligt intresse alltsedan den grekiska antiken. I Linköping har huvudområdet funnits i 30 år. Konstvetare arbetar exempelvis inom auktionsverk, museer och konstgallerier men många gånger även inom grafisk design och reklam.

I mer än hundra år har det funnits professurer inom konstvetenskap i Sverige men området har inte alltid benämnts på samma sätt. De båda beteckningar som ämnet haft i Sverige under 1900-talet - Estetik samt Konsthistoria med konstteori - anger tillsammans de huvudfält som ämnet traditionellt fokuserat på. Ämnet kan beskrivas både som historiskt-kronologiskt inriktat och som systematiskt. Det har dock alltid haft en föremålsinriktad kärna och utgjorde under lång tid - inte bara i vårt land - i kombination med arkeologi och etnologi den närmast självklara kompetensgrunden för museiansställning.

Konstvetenskapens studieobjekt är sådana av människan framställda föremål som förmodas vara medvetet visuellt gestaltade. Konstvetarens huvuduppgifter är att förklara varför dessa föremål har tillkommit, varför de ser ut som de gör och hur de fungerar och uppfattas i sin historiska och sociala kontext. Bortser vi från de metoder för bestämning av föremåls beskaffenhet som konstvetenskapen lånar in från naturvetenskaperna, kan sålunda åtminstone fyra olika, men varandra överlappande sätt att studera objekten på urskiljas:
 

  • 1. Undersökning av tillgängliga skrivna och tryckta dokument som relaterar sig till studieobjekten med målet att få fram data som kan tidsbestämma dem, klarlägga deras tekniska förutsättningar, följa deras historia och släktskap med andra objekt, styrka deras autencitet och utröna avsikten bakom deras tillkomst.

 

  • 2. Undersökning av föremålens materiella och visuella gestalt med hjälp av exempelvis stilanalytisk metod för att datera dem, autenticera dem, söka genetiska samband o. s. v. Till detta kommer en bedömning utifrån föremålens visuella typ och den diskurs de är en del av.

 

  • 3. Undersökning av den sociala kontext som föremålen ingår i och förutsättningarna för deras tillkomst, distribution och mottagande. Inom detta område är det också vanligt med att tillämpa kritiska teorier inom den samtida kontexten, exempelvis olika normer och värderingar som artefakterna manifesterar.

 

  • 4. Konstruerande eller utväljande av system för att relatera föremålen till en övergripande kulturhistorisk utveckling, inklusive en bedömning av olika ideologiers eller teoribildningars relevans. Beroende på vilket mål studiet har kan det ena eller andra av dessa sätt att närma sig studieobjekten ha olika relevans, men samtliga aspekter beaktas alltid i någon mån. Särskilt väsentligt är detta vid studier som syftar till fastställandet av de innebörder som förmedlas via föremålen.


Kurserna inom huvudområdet ges dels som fristående kurser från A- t.o.m. D- nivå, dels inom ramen för det kulturvetenskapliga kandidatprogrammet. De bygger på en progression från en grund av översiktliga kunskaper, via tematiska och systematiska studier till en metodisk och teoretisk fördjupning och specialicering inom den vida ämnesramen.

I vår tid där kommunikationen mellan människor globalt och lokalt till betydande del sker via visuella medier framstår behovet av den kompetens som ämnet representerar såsom betydande och rimligtvis även ökande. Ämnets lärare är delaktiga i andra utbildningar där behov av denna typ av visuell kompetens finns, exempelvis Grafisk Design och Kommunikation. Huvudområdets fullständiga namn är Konstvetenskap och visuell kommunikation, vilket speglar den samhällsutveckling som ägt rum inom det visuella området de senaste 30 åren.


Sidansvarig: pernilla.ahren@liu.se
Senast uppdaterad: 2015-11-09