Göm menyn

”Att ha drama på distans, är som att äta på distans; något väsentligt saknas…”

Drama bygger på närvaro i rummet. Deltagarna agerar, interagerar och reagerar på impuls, det finns inget facit. Att hålla i dramaundervisning på distans är en utmaning, något som LiU:s Linda Kernell har fått försöka fixa med kreativa lösningar när pandemin blev ett faktum. Läs hennes berättelse.

Kerstin KernellJag har jobbat med drama väldigt länge på LiU. Jag undervisar både på fristående kurser och på lärarprogrammet. Jag är lärare i drama, bild och i svenska, samt svenska som andraspråk.

Jag ansvarar för en fristående, internationell drama- och kommunikationskurs som till stora delar bygger på dramaövningar och icke-verbal kommunikation och den brukar avslutas med ett pjäsprojekt. Kursen innehåller bland annat rollspel, improvisation och sceniska gestaltningar i grupp. Mitt i den kursen kom Corona, då åkte studenterna hem till sina länder, men de ville att undervisningen skulle fortsätta.

Hur har distansläget påverkat din undervisningssituation?

Jag fick göra om allt!

Det var svårt, men har fungerat, mycket tack vare att gruppen hade jobbat så mycket med varandra innan distansläget. Men det blev väldigt annorlunda eftersom drama bygger så mycket på det jobb som gruppen utför i rummet och på ickeverbal kommunikation.

Jag förstod tidigt att studenterna inte skulle kunna sätta upp en pjäs tillsammans på distans. Men vi kunde fortsätta och genomföra vissa dramaövningar på Zoom eftersom vi kände varandra så väl – men som sagt, det blev väldigt annorlunda.

Att läsa om drama och kommunikation är en sak, men att jobba praktiskt med drama och ickeverbal kommunikation är en helt annan sak – att ha drama på distans, är som att äta på distans; något väsentligt saknas.

Hur hittade du lösningar på det som först kändes som ”det här går inte”? 

dramaJag får erkänna att det har varit lite spännande att utforska nya möjligheter och uppfinna nya moment i kursen för att hitta lösningar som fungerar på distans. Det blev ett helt nytt sätt att jobba, så gjorde vi det stegvis. Vi började med rätt enkla uppgifter och fortsatte sedan med svårare och svårare.

Istället för att sätta upp en pjäs, fick de jobba med monologer och göra rolltolkningar – som redovisades i zoom. Jag fick peppa och coacha så de kunde visa det de ville berätta, till exempel be dem backa från kameran i Zoom, så att man såg hela kroppen på den som agerade.

Det har fungerat bra att göra monologer på Zoom, men det är mycket inom dramaundervisningen som inte har fungerat. Dramaövningar bygger nästan alltid på gruppens närvaro rent fysiskt i rummet, där mycket händer och känns som inte går att uppleva på distans. Det handlar om rörelsemönster, gester, blickar, kroppskontakt, rytm, timing – alltså ickeverbal kommunikation, att vara närvarande tillsammans.

Du har även undervisat på förskollärarprogrammet nu under distansläget.

Hur fungerade det att ha drama där?

Istället för att ge de dramaövningar jag brukar i den här kursen genomförde vi berättarövningar, eftersom det funkar bättre på distans. Muntligt berättande brukar ingå som en liten del i deras dramaundervisning, men nu fick det ta mer utrymme och jag fick plocka bort de dramaövningar som hör till det muntliga berättandet.

De här studenterna fick alltså inte någon egentlig dramaundervisning, de har läst om drama men inte gjort några dramaövningar. Jag kunde inte skapa en rimlig lösning på distans för dem eftersom det är över 100 deltagare per kurs som dessutom knappt har haft drama tidigare.

Även i en kurs för blivande f-3 lärare fick jag skapa en ny lösning. De skulle i sin kurs redovisa en viktig lokalhistorisk händelse på något kreativt sätt. Under passet jag hade med dem fick de prova på att agera utifrån någon vald historisk roll och välja en passande bakgrund (foto på lokalhistorisk miljö) i zoom att agera framför. Det funkade bra.

Är det något som du tycker har gått bättre än när det är ”som vanligt”?

ur-filmenJag har testat nya saker hela tiden. Det har känts kreativt. Och det har fungerat bra efter förutsättningarna. Som slutuppgift fick studenterna i den internationella drama och kommunikationskursen göra filmprojektet Mission possible. Det var väldigt kul och det fanns vissa vinster i den uppgiften. Studenterna fick testa att göra film, vilket de tyckte var kul – men det var egentligen inte drama.

Men även om det har gått över förväntan i den internationella gruppen, så har det har handlat om nödlösningar i en mycket speciell situation. Jag hoppas verkligen på att kunna undervisa mina nya internationella dramaelever på plats i höst och att de vågar och kan komma hit, för det är en jätterolig kurs!

(Bilden högst upp i artikeln föreställer Linda Kernell. Bilden från dramaövningen i cirkel är från en tidigare årskull. Bilden här ovan som visar en besvärad kvinna är klippt ur filmprojektet. Se första delen ur filmen "Mission possible".)

Fakta:

Utbildningen

International Course in Drama Communication A, 15 hp
 

Slutuppgiften

  • Den kallades ”Mission possible” och gick ut på att skapa en film med hjälp av det de lärt sig under dramalektionerna.
  • Filmen kom att handla om en utbytesstudent som blev kvar i Sverige när Corona bröt ut och de andra studenterna skulle skicka saker till henne.
  • Alla filmade sina egna filmer hemma is sitt hemland. En student satte samman filmerna till en film på 40 minuter.
  • Studenterna jobbade både individuellt och tillsammans. De fick välja metod, vissa talade andra gjorde stumfilm.
  • Det blev ett lyckat experiment – mycket tack vare att de träffats under några månader och byggt upp en bra gruppkänsla. Men det blev ett projekt som handlade mer om film än om drama.
     

Instruktioner till uppgiften "Mission possible"

You are supposed to film yourself (you can use your smart phones) when you have a (fictionous) mission to do.

As “usual” when there are missions to be done you will meet some obstacles (for example three) that you will overcome one by one.

The mission will start with one of you writing a (mysterious? Important) letter and try to reach a postbox to send it to the following student in the course (you will get a list of the order).

There should be big challenges for each person to reach the postbox.

Each of your short films (except the beginning) will start with each of you getting a letter from one of you, then reading it and maybe writing something in it and then immediately put it in a new envelope with the name to the next student… When it has reached the last student she/he will reveal what it was about and everything is solved? Or will it have an open ending?

Each of your filmparts will be parts of the course film project Mission possible?. Each part should be 6-8 minutes long.

You will get more information about this further on.

 

Se filmen (del 1)

 

 

Karin Midner 2020-06-11




Sidansvarig: didacticum@liu.se
Senast uppdaterad: 2020-06-12